Uno berättar att han också fick lära sig vävnad och sömnad hos farmor Elin och mormor Sigrid. Tillsammans med Östen fick de prova på det mesta inom dåtidens praktiska hantverk. Det var också mycken naturlig självhushållning.

Modellbyggen i Vittsjö Möbelfabrik
- När min far Evert och kompanjonerna Hjalmar Ekstrand, K-E Persson och Renit Hellgren byggde möbelfabriken i Vittsjö, flyttade familjen med, men Bjärnum blev länge en andra hemort. Redan vid fem års ålder fick vi i Vittsjö hänga med far Evert på lördagseftermiddagar till fabriken, där vi tidigt slöjdade och byggde modeller av båtar och flygplan, minns Uno. På sommarloven blev jag lärpojke och springpojke, först på bonarverkstaden hos Karl Johnsson och sedan med emballagespikning, torktömning och intag hos far. Östen och jag följde ibland med lastbilsleveranser till Malmö och Helsingborg.
Vittsjö Möbelfabrik använde huvudsakligen elektricitet för att driva snickerimaskinerna. Från en stor central motor drevs maskinerna via axlar och transmissioner i golv och tak. Bröderna Kristianssons el- och maskinintresse var väckt.

Vägen tycks utstakad 1936
- Våra föräldrar hade stakat ut våra vägar, säger Uno. Det var tänkt att vi skulle fortsätta inom möbelbranschen.
Jag hittar en uppsats i Unos skrivbok från 1936 då han var 10 år gammal: "När jag blir stor, skall jag bli snickare och ha en stor möbelfabrik. Jag skall ha en arkitekt som ska rita möbler. Där skola vara många snickare, och jag skall själv sitta på kontoret. På första våningen skall jag ha en utställningslokal, där jag skall skylta med möbler. På fabriken skall vara målarverkstad och där skola vara målare som skola måla möblerna."

Nya inspirerande grannar
- När vi flyttade in i den nya funkisvillan på Länsmansvägen så öppnades nya möjligheter, menar Uno. Landsfiskalen och levnadskonstnären Sigfrid Fluur med fru Frida och deras fyra söner blev stora inspiratörer. Sigfrid gav oss intresse för  konst, hantverk, litteratur, idrott och politik. Tillsammans med Einar och Göran, och i viss mån Janne, deltog Östen och jag i friluftsliv, modellbyggen, upptäcktsfärder och andra äventyrligheter. Vi byggde hyddor, kanoter och isjakter. Uno berättar vidare för mig om de tekniska experiment som skedde i Fluurs hönsahus.
- Vi provade och byggde så fort vi fick tid. Det var spännande att koppla samman komponenter i ett system och sedan utprova och förbättra dem. Där fanns elgeneratorer, motorer, apparater och långa ledningssystem. Bl a byggde vi egen telefonlinje mellan husen och vi hade även radioförbindelse samt lyssnade på utsändningar via kristallmottagare. Här utvecklades verkligen mitt teknikintresse.

Kriget kom och möbelfabriken brann
- Under krigsåren aktiverades vi ungdomar med scouting, fältsport och civilförsvar med bl a Röda Kors-kurser i sjukvård och tillämpningsövningar. Under en av dessa kvällskurser 1942 hörde vi hur brittiska flygplan flög över Vittsjö. Strax därefter ljöd sirenerna. Hade kriget kommit? Nej det var brandlarm och fars fabrik som stod i ljusan låga. Den eldfängda fabriken gick inte att rädda.
- Min far och hans närmaste man, verkmästare Hilding Carlsson, och min bror Östen fick åter hyvla och snickra möbler för hand inhysta hos "Kyrksnickaren" Ivar Johansson och min mor Helga fick anstränga sig extra för att hålla barnen mätta, hela och rena. Vi tyckte synd om mor och far men prövningarna var säkert nyttiga för eget senare ledarskap, säger Uno.


Realskola 1939-1943
- Genom egna upplevelser och människokontakter hade jag fått mycket stor egen motivation för fortsatta studier och bäst av allt var att mor och far stödde mig. Jag fick chansen att studera vid Hässleholms Högre allmänna läroverk och gjorde ingen besviken, säger Uno med stolthet i rösten. Naturvetenskapliga ämnen blev paradgrenar med favoritämnena matte, geometri, fysik och teckning. Med anledning av det pågående världskriget blev även andra ämnen som historia och språkstudier hett stoff inte minst under rasterna. Historiska kunskaper och nytidsorientering flätades in i varandra och resulterade i heta "politiska debatter" under rasterna. Klassen polariserades och via nattliga radiobevakningar av tyska "Sondermeldungen" och brittiska BBC tog vi till oss ännu mera information. Nästa dag kunde det nästan bli "krig under rasterna". Vi blev ju också motiverade till att studera främmande språk ty vi ville ju förstå så mycket som möjligt av radiosändningarna.

Smed under sommarlovet 1942
- Mitt första självvalda jobb blev som smedlärling hos Hugo Persson i hans smidesverkstad i Vittsjö, säger Uno med inlevelse. Det stämde bra med mitt teknikintresse. Smedjan stod där Medborgarhuset nu finns. Smederna hade ett mycket brett kunnande inom mekanik och teknik, vilket innebar allt från skoning av hästar, lantbrukssmide, byggnadssmide, värme, vatten och sanitet med Verner Thuvesson och hans gesäll, Sven Troedsson.
- Där jobbade också smederna Hjalmar Mattsson, Oretorps Arthur Svensson och Kalle Jonsson. Man gjorde smideskonstruktioner för industrin och för krigstidens expansiva mossdrift, mest hos den då hitflyttade Malmö-storbyggmästaren Kvist, som gjorde Höjalen till sin  mönstergård med stor djurhållning och framför allt mycket stor mekaniserad torvdrift.
- Hos Smed-Hugo hängde vi och Fluurs grabbar intresserat kvar under flera skolår och följde företagets utveckling och modernisering till verkstadsmekanisk egentillverkning med hjälp av svarvar och fräsmaskiner m m för större legotillverkning i serier för industriportar och kugghjulsfräsning.

En modern möbelfabrik växer fram och vi blir etablerade i finrummet
Evert Kristiansson lyckades efter böner och tiggande hos dåtidens bankgubbar få nya lån för en återuppbyggnad av fabriken i det nya materialet lättbetong.
- Ingenjör Liljegren från Bjärnum var byggmästare och vi unga fick nära uppleva hur far och byggarna planerade och genomförde arbetet. Vittsjö Elektriska, som utförde elinstallationerna, stod vid denna tid för driften av Vittsjö Elverk där min far, senare, blev ordförande. Han blev även ordförande i Hantverksföreningen och i Byggnadsnämnden och var även engagerad i Vittsjö-politiken.
Familjens kontakter var många och rika med flera av byns företagare, handlare, hantverkare, smeder och verkstadsidkare bland vilka kan nämnas snickarna Widén, Fredholm och ägarna till sågverk, kvarnar, filfabriken och torvindustrier.

Elreparatör under ett halvår efter realskolan
-Den 10 juni 1943 började jag som elmotor- och transformatorlindare på El- Reparations Verkstaden i Hässleholm med den erfarne Leonard Asp som läromästare, far till klasskamraten Kaj Åke Asp, som också var arbetskamrat i verkstaden. Där fick jag för hand linda alla slags motorer och transformatorer, stora som små. Detta var mycket lärorikt.

Hässleholm Tekniska Skola 1944-1946
- Att få studera vid HTS var ett riktigt lyft för mig, säger Uno stolt. Rektor Sigfrid Waldemark var min huvudlärare och i hans team vid Elektrotekniska fackavdelningen fanns många skickliga lärare som stimulerade och motiverade mig till intensiva studier. Ritning och konstruktion var mina paradgrenar, vilka gav mycket nattarbete och som renderade i högsta betyg. Jag klarade min examen till teoretisk installatörsbehörighet klass A den 20 december 1946.

Elmontör i nordvästra Skåne sommaren 1944
Under militärtjänstgöring knyts ofta viktiga kontakter. Unos pappa Evert lärde under sin beredskapstid i uniform känna en man som kunde ordna jobb åt sin son på Höganäs-Billesholms elavdelning vid Bjuvsverken.
- Där fick jag jobba  med kraft- och belysningsinstallationer samt högspännings-linjearbete under fem månader. Sådana storbruk var mycket elenergikrävande och jobbet var allsidigt, minns Uno. Jag bodde i en vindsvåning hos två fröknar Stråhle, efterlevande till en bysmed vars smedja i uthuset jag fritt fick disponera för mitt metall- och konstsmide. Jag ritade och tillverkade ett flertal lampmodeller. Man får ju inte förspilla ett sådant gyllene tillfälle, säger Uno när han visar mig några av just dessa lampor i Luxus "musei-lokaler".

I möbellära 1939-1945
Förutom all annan praktik och erfarenhet så gick Uno i lära vid Vittsjö Möbelfabrik. Under tider av skolledigheter under åren 1939-41 var han lärling till yrkesarbetare inom träintag, torkning, emballering, packning, slipning, putsning, limfogning, fanéring, ytbehandling såsom betsning, slipning och polering. Uno fick också göra enklare sammansättningar av möbler.
- Åren 1944-45 fortsatte jag med maskinell träbearbetning såsom ämnesframtagning i kap, klyv och bandsåg samt riktning, hyvling, fräsning, zinkning och maskinputsning. Far gav mig också förtroendet att utföra såväl installation som reparationer av maskiner och elanläggningar.

Sommaranställning i Värmland 1946
- Sommaren före examen tog jag tillsammans med klasskamraten Ingvar Tinglöv, jobb vid Uddeholms AB Kraftverk som kartläggare av distributionsnät i Storfors och Nykroppa samhällen, fortsätter Uno. Vi cyklade dit upp och stannade i drygt en månad. En Stockholmsstuderande, vid namn Ingrid Loberg, lockade mig att cykla via huvudstaden på hemvägen. Det var ju en rejäl omväg men i gengäld så guidade hon mig så väl att jag insåg vilka möjligheter storstaden hade att erbjuda. Men jag cyklade hem för att avsluta min examen vid HTS. Jag visste inte då att jag skulle vara tillbaka i Stockholm redan inom ett halvår...............