Uno fick en försmak av Stockholm då han gästade Ingrid Loberg under cykelturen från Värmland till Stockholm 1946. Därför kan jag inte tro att Uno var annat än glad när han någon av de första dagarna i januari 1947 anlände till huvudstaden igen.

Einar Fluur dyker upp
- Jag var först inneboende en kort tid på Surbrunnsgatan vid Odenplan men det slumpade sig så att min vän från Länsmansvägen, Einar Fluur, hade fått sitt första ingenjörsjobb vid Esselte HK på Vasagatan i Stockholm. Det var naturligt för oss att försöka flytta ihop och efter ett tag fann vi en flygel i konstnären Einar Nermans Hersbyholms Gård på Norra Lidingö. Där bodde vi och hade mycket trevligt. Vi upplevde mycket tillsammans i Stockholm tills Einar fick jobb på Fläktfabriken i Jönköping och senare Husqvarna Vapenfabrik, där han jobbade fram till sin pension.
Uno träffade också en lumparkompis från I6, trumpetaren och reklamtecknaren Henry Jönsson, senare Hendefelt, från Helsingborg.  Denne hade också hamnat i Stockholm och tillsammans gick de kurser i krokiteckning under kvällstid.

Intresset för design stimuleras
På biblioteket vid Sveavägen studerade Uno litteratur innehållande belysningsteknik och han gick sedan en kurs i Industriell Design vid Konstfackskolan. 
- Nya strömningar kom från USA och med framstående lärare från USA fick jag nya influenser till egen design.  Jag deltog också i Svenska Belysningssällskapets möten och lyssnade till den intressanta debatten mellan ingenjörerna som förespråkade lysrörsteknik visavi arkitekterna som föredrog glödljusets punktformiga ljuskällor för miljöbyggande, för skuggor, schatteringar och varma inneljusfärger. Då existerade inget elsparande, utan tvärtom skulle man stimulera till maximal elanvändning, förklarar Uno.

Friluftsliv med nya vänner
Nära jobbet och Konstfack, på Mäster Samuelsgatan med kruska och råkost, låg Frisksportrestaurangen "Gröna Linjen". Detta blev en viktig träffpunkt för Uno.
- I sällskap med kompisarna i Stockholms frisksportargäng blev det aktiva helger med utflykter till bl a Lida, Tyresö och Stensund och folkdans på Skansen. En av dem jag mötte på Gröna Linjen var skolkamraten Henry Persson från Hässleholm vilken hade fått jobb som vägbyggnadsingenjör i Stockholmsförorterna. Han blev också min nye bostadspartner när Einar Fluur lämnat stan. Vi fann en andrahandslägenhet på Drottningholmsvägen, där jag i slutet också bedrev lampmontering för den vid sidan av ingenjörskursen försöksstartade egna firman LUXUS, fortsätter Uno.

Uno fokuserar mera på LUXUS
- Vaknat affärsintresse gjorde att jag tog kurser i affärskorrespondens och affärsjuridik, säger Uno. Redan ute i Hersbyholmbostaden hade jag ordnat ett privat ljuslaboratorium. Där ägnade jag mycken tid åt prover och patentlösningar för lysrörs-snabb-varmtändning. Jag skickade också patentansökningar på lysrörets direktstart men fick inte fullt gehör så jag släppte den utvecklingen.
Uno började istället att designa och konstruera ljusarmatur för lysrör av helt andra typer än de "plåtrännor" som då fanns på marknaden.
- Jag eftersträvade mycket mera hem-miljö-vänlig karaktär och i helt andra och varma material som trä, textil och mässing. Jag utförde helt färdiga prototyper av allmänljustaklampor, bordsarbetslampor samt tak- och väggramper. Jag gjorde tillverkningsritningar och trädetaljerna tillverkades av far på Vittsjö Möbelfabrik. Men jag kom för tidigt med lysrörsarmaturer för hem och inredning. Marknad fanns då ej för ljus-miljö-ekonomitänkande i ett helt koncept, 30 år före alla olje- och energikriser, konstaterar Uno med viss besvikelse.
Uno hade nu skaffat sig ett eget företag och nu skulle det lokaliseras.
Han tog farväl av vänner och kolleger i Stockholm och flyttade tillbaka till Vittsjö och etablerade sig där 1950.