Artikelserien om Ebbe Persson fortsätter.

Del 2. Vittsjö – Redan som 17-åring blev jag kannedängare, d.v.s. stod på lastbilsflaket, från klockan sex på morgonen, fortsätter Ebbe i sin berättelse om ungdomsåren. Det blev alltså en tidig cykeltur från Hästhult till Vittsjö.

Avlastning av kannor på mejeriet i Vittsjö. Varje leverantör
hade ett kundnummer som var målat på kannorna.

– Efter en tvåtimmarsrunda hade vi åkt runt hos mjölkbönderna i Vittsjöbygden och lastat cirka 180 stycken 40-literskannor. Alla fick inte plats direkt på flakgolvet så en del ställdes ovanpå de andra. Det gällde för föraren att vara försiktig med gas och broms så att allt kom fram till mejeriet i Vittsjö, som låg rätt nära brandkårens byggnader.

Inte bara hämtning av mjölk

– Sen lastades skummjölken som skulle i retur till mjölkbönderna. Efter det att mjölken separerats så lastades djurfoder och annat som lantbrukarna behövde. På förmiddagen var vi klara att köra rundan igen tills flaket var tomt och mitt extraknäck var slut för dagen.

Lilly Gustavsson fyller mjölkakannan, som skall
gå i retur till mjölkbonden, med skummjölk.

– Det bar hemåt på cykeln där nya sysslor väntade på mig. På ett lantbruk finns det alltid något att göra. Det kunde vara målning, reparation av maskiner, ogräsbekämpning, bevattning, utfodring, utgödsling hos grisarna, vedhuggning, skötsel av trädgårdslandet, rundsmörjning av maskiner, ryktning av hästar och kor, reparation av stängsel, kittning av fönster, rensning av diken och allehanda sysslor som egentligen är eviga.

Tröskgänget framför Munktell-tröskan.
Fr.vä. Lars Johansson, NN och Ebbe Persson.

Möte för kristna ungdomar i Visby

Ebbes föräldrar var angelägna om att barnen skulle få vidgade vyer. Ebbe var aktiv i den kristna ungdomsverksamheten och fick i augusti 1951 åka på läger i Visby.

Från Kyrkligt Riksmöte för ungdom i Visby
8-13 augusti 1951 där Ebbe deltog.

– Det var en stor upplevelse, berättar Ebbe. Vi var massor av unga killar och tjejer från hela landet. Det var många föreläsningar, upptåg och lekar som ibland kunde kännas främmande för en påg från Hästhult. Det var fint väder och särskilt minns jag att vi hade en färgad predikant från Afrika. Lägret var berikande men efter veckas upplevelser så åkte jag hem till Vittsjö och ställde mig på lastbilsflaket.

Ebbe och kamrat vid en av lyckorna i det sommarfagra Hästhult.

Min första körning

– Den 29 september 1952 var vi som vanligt ute på mjölkarundan, fortsätter Ebbe. En bonde bjöd in oss och föraren, Hasse Sjögård, tog någon snaps. Jag undrade hur det skulle gå att komma hem igen.

Lastbilsägaren sade till Ebbe att köra hem lastbilen.

– Du fyller ju 18 idag, sade Hasse. Det går fint att du kör.

– Inga protester från min sida hjälpte utan så blev det, säger Ebbe. Visst hade jag tjuvtränat att köra innan jag var 18 så det var inte helt nytt att sätta sig bakom ratten! Och vi kom hem med både oss själva och lastbilen i fint skick. Ja, Hasse var lite rund under tofflorna förstås. Lite senare skaffade jag riktigt körkort efter några timmars övningskörning inför Oskar Johansson i Vittsjö, teori 6-7 timmar och enkel uppkörning i Hässleholm.

Ebbe vill minnas att körkortet kom på Posten. Med körkortet på fickan utförde Ebbe självständiga körningar hos en åkare i Stävie under cirka ett halvår där han bodde hos handlaren.

– Jag körde främst koks, spannmål och betong.

I nästa avsnitt ”Soldat i Huvudstan”.