Lars Svensson i Lehult, Vittsjö var född 1928 och avled 2009. Lars Svensson var oerhört kunnig i det mesta men han tänkte sig noga för innan han uttalade några väl valda ord.

Lars Svensson i Lehult då han tilldelades LRF:s silvernål år 2001.

Lars Svensson var född på den gård i Lehult som han så småningom övertog vid sin faders ortgång 1964. Lars Svensson blev tidigt moderlös då hans moder och hans syster avled med endast några dagars mellanrum.
Ganska tidigt blev Lars Svensson medlem i dåvarande Bondeförbundet, numera Centern och i Centeravdelningen hade han uppdraget som sekreterare under många år. Han var också flitigbesökare vid SLU:s träffar och hade även där förtroendeuppdrag. Inom LRF var han sekreterare där han tilldelades Förbundets silvernål för förtjänstfulla insatser. Detta var den första silvernålen som delades ut i Vittsjö. Under flera år var han sekreterare i Wittsjö hembygdsförening och där tilldelades han föreningens förtjänsttecken. Han var för övrigt föreningens förste sekreterare från bildandet.
Han var ordförande i Teaterföreningen under ganska många år. Inom studieverksamheten har Lars Svensson aktiv då han var ledare för studiecirklar inom lantbrukssektorn under 51 år.
Hembygdsintresset var stort hos Lars Svensson. Ända tills något år före sin bortgång hässjade han allt sitt hö på hässjor utmed Lehultsvägen och detta berättigade ett visst intresse hos vägtrafikanterna. För många år sedan upplät han en åker för odling av lin för hembygdsföreningens räkning. På en torvmosse på ägorna till hemmanet skar han upp torv på riktigt gammaldags sätt. Med torvjärn skar han ut tiltor som torkade på marken innan de kupades i ”stackar” för ytterligare torkning. Hans torvlada utmed vägen fylldes årligen på med nyskördad strötorv. Han hade offentlig visning har torvbrytning gick till förr i tiden.
Lars Svensson deltog ofta i tävlingarna då det gällde gallring av skog och ofta kom han i topp på prislistan. Även i yngre år deltog han i SLU;:s tävlingar med bland annat gallring av betor och växtkännedom.
En tystlåten men allkunnig i det mesta är borta men hans insatser för hembygden och i föreningslivet i övrigt lever kvar.