Att ta sig till lasarettet i Kristianstad eller söka en klok gumma var inget som intresserade. Mannen valde i stället att fotledes ta sig mot Vittsjö och söka vård hos husaren Per Viberg i Gundrastorp. Det var svårt i sommarhettan att vandra med den värkande och söndertrasade fingern. Mannen tog en vilopaus i Vankiva och Mala och i Bjärnum gick han in på gästis och släckte törsten med en flaska dricka. Där träffade han flickan Kristina Månsson från Hårsjö och hon rådde honom att gå till en klok gubbe i Hemmeströ, Bjärnum som kallades Mölle Per. Kristina var bekant med Mölle Per, och hon sände en hälsning till Mölle Per.

Mölle Per var ute på åkern och arbetade då den skadade mannen kom dit. Då Mölle Per hörde att han hade en hälsning från Kristina tog han sig genast an den gamle mannen och hans skadade finger. Mölle Per penslade på något liniment från en flaska. Det sved något fruktansvärt och den skadade mannen kunde knappast hålla sig från att vråla av smärta. En annan salva lades på och såret förbands.

Ett återbesök gjordes hos Mölle Per och efter tre veckor var såret helt läkt. Den gamle mannen hade inte ens värk efter skadan men det enda ”minnesmärket” från olyckan var att nageln inte växte ut. Mölle Per begärde en riksdaler för sin insats men mannens arbetsgivare hade sagt att han skulle ha tre riksdaler vilket också blev arvodet.

Så berättade ”Balder” för mer än 70 år sedan om en händelse som inträffade år 1869. Var har alla kloka gubbar och gummor tagit vägen? Den mest omtalade ”kloke gubben” i våra trakter var Anders Hansson i Vägla. Dock hade varje ort sina medicinmän som med naturmedicin i många fall kunde bota olika åkommor. De naturmediciner som dessa människor använde har så småningom börjar accepteras av läkare, läkemedelstillverkade och medicinmän.