VITTSJÖ. Den 11 februari i år är det 400 år sedan den omdiskuterade kung Gustav II Adolf höll på att drunkna i Vittsjö. I det fall kungen inte hade räddats hade vi kanske varit Danska undersåtar i dag? På 400 årsdagen blir det en stor minneshögtid med tre avdelningar i Vittsjö. Inte för att hedra kungen utan för att hedra minnet av de omkring 220 soldater som miste livet i drabbningen.

Minnesstenen 1959 över fallna soldater 1612.

Gustav II Adolf var på härjnings- och vedergällningståg i Göinge och denna dag var han på hemväg från Östra Göinge till sitt Sverige. Natten var kall och kungen med sina trupper beslutade att övernatta i Vittsjö då de var synnerligen nära gränsen. Knektarna inhystes i kyrkan där en del av inredningen användes till en brasa för att få upp värmen.
Helt plötsligt anfölls den Svenska truppen av en Dansk här som hade slagit bivack i Rommentorp. Överfallet blev häftigt och brutalt. Kungen som kanske hade annat härbärge än i kyrkan flydde i raskt tempo norrut mot gränsen till Sverige. Nuvarande länsgränsen mellan Skåne och Småland. Vid Skansen och Vieån brast isen i strömfåran och kungen med häst hamnade i det kalla och strömmande vattnet. Dåtida uppteckningar förtäljer att kungen höll på att drunkna i ån. Dåtidens uppgifter gör gällande att vattenståndet i denna å aldrig varit över en meter djupt varför drunkningsödet är föga sannolikt. Den störta risken för kungen var de anfallande Danska trupperna som förföljde Svenska hären.
Ryttaren Tomas Larsson, 37 år, kom kungen till räddning och hjälpte honom upp från den våta och kalla vistelsen. Till hjälp kom även Per Banér. Dessa båda räddare blev belönade då Tomas Larsson fick kungens silverbälte vars öde är ökänt. Kanske finns det i Amerika i dag? Dessutom erhöll han Igelsta gård i Romfartuna socken i Västmanland. Denna gård var i släktens ägo fram till 1900-talet. Tomas Larsson är begravd på kyrkogården vid Romfartuna kyrka. Per Banér återfick ett gods som varit indraget till Kronan.
På 300 årsdagen efter slaget vid Vittsjö restes en minnessten vid Skansen, endast några tiotal meter från själva slagfältet. Ingen visste vid detta tillfälle var det egentliga slaget varit. Det var först 1959 som massgraven upptäcktes vid grävning för VA ledningar.
STEN FRÅN BJÄRNUM
Stenhuggare Artur Roskvist, Bjärnum fick uppdraget att leverera en lämplig minnessten och sökandet började. I Bjärnum, strax intill nuvarande Pingstkyrkan hittade stenhuggare Erik Magnusson, då 15-åring som hjälpte sin fader att gräva fram stenen som befanns lämplig som minnessten. Stenhuggarna fick borra 34 hål för klyvning av stenen och detta lyckades perfekt. Sedan stenen kommit upp började finputsningen av de två ytor där inskriptionen skulle huggas in. Efter hand blev stenen färdig för transport till Vittsjö. Då visade det sig att den gamla stenbron vid Hagsjö inte var tillräckligt bärkraftig.
Det fanns ingen annan lösning än att minnesstenen fick transporteras till järnvägsstationen i Bjärnum för transport till järnvägsstationen i Vittsjö. Där lastades minnesstenen på en vagn. Två par hästar drog vagnen medan ett par hästar sköt på den tungt lastade vagnen med en specialanordning. Snön ”klibbade” på järnhjulen och Oscar H Andersson berättade att från Henning Anderssons affär användes ”sillalake” för att hindra snö att klibbas fast. Oscar berättade att han som tolvåring hjälpte till att skjuta på vagnen när den skulle upp för branten till nuvarande plats för minnesstenen.

Vid invigningen av minnesstenen 1912 fanns f v folkskollärare Olof Kulldorff, lektor Wahlstedt, riksdagsman N S Håkansson, landtingsman C H Håkansson, nämndeman Martin Holmgren, lantbrukare Gottfrid Waldau, komminister August Nilsson och lantbrukare Janne Svensson.

Kyrkoherde August Nilsson vid minnesstenen i mitten av 1970-talet. Drygt 60 år efter invigningen.

Vid grävning för VA-ledningar 1959 upptäcktes massgraven på Vittsjö vång. Uppskattningsvis fanns där 220 kroppar begravda. Där hittades mynt och andra personliga tillhörigheter av ivriga samlare. Dåvarande hembygdsnämnden beslutade att anlägga en minnessten intill den stora stenen med inskriptionen: HÄR FRAMFÖR VILA OKÄNDA SOLDATER FALLNA 1612. MASSGRAVEN FUNNEN 1959.
Då vintern var oerhörd kall grävdes sannolikt inte massgraven förrän tjälen gått ur marken. Dess för innan hade utbyte av de fallna soldaterna/officerare skett mellan de deltagande länderna.
MINNESHÖGTIDER
Vid flera årsdagar efter slaget har blommor lagts ner vid minnesstenen. Enkel högtid har hållits 1982 med kransnedläggning och kortare tal.
År 1987 var det större högtid då kungaräddarens ättling i elfte led, Mats Thomasson, Stockholm höll tal samt lade ner en krans till minnet av sin anfader. Kyrkokören medverkade och Claes Ruderstam gav historiska tillbakablickar.
År 1992 var det Tomas Larssons ättling i tolfte ledet, Marie Hagberg, Stockholm som höll minnestalet samt nedlade blommor. Kyrkokören sjöng och Stig Sjöberg spelade kornett. Högtiden avslutades med psalmen Härlig är jorden.

Programmet inför 400-årsminnet kommer i stort att följa samma program som vid invigningen men dock med en del avvikelser.
Utförligt program inför minneshögtiden den 11 februari 2012 kommer att presenteras på denna sida inom några dagar.