Det har förr i tiden talats om både vargavinter och vargatider. Dessa uttryck är inte aktuella i dagens tidevarv. Troligen kommer ordet vargavinter från den tid då det huserade vargar i Göingetrakten. Vid extrem kyla kom vargflocken allt närmare hus och husdjur för att söka stilla hungern i sina vilda magar. Vargatider sammanfaller med vargavinter.

Många rönnbär - Vargavinter?

Någon direkt vinter som kan uttryckas som vargavinter, fast utan vargar, har det inte varit sen Andra världskrigets dagar då termometern kröp ner under -30° och på vissa köldhål berättas om - 40°. I de dragiga och dåligt isolerade bostäderna fick det nästan tillämpas militär brandvakt som såg till att spisen inte falnade. Ett personligt minne är att i mitten av februari månad 1953 var det extremt kallt. Ett annat problem var att de dåligt isolerade vattenledningsrören som inte låg på frostfritt djup där vattnet frös till is. Ett sätt att tina upp det frusna vattnet var att värma lämpligt järn, stenborr till exempel, järnen värmdes glödheta och sänktes ner i rören. Med tiden blev isen smält och den då moderna rickepumpen kunde suga upp vatten till hushållen. Tjälens djup var något år 120 centimeter. Då grävdes stolphål till telefonstolpar (1941?) där uppgiften kommer från.
År 1885 var det mycket djup snömängd och dessutom var det riktigt kallt 1888. Den svåraste vintern var dock 1850 med kraftig snöstorm då både människor och djur frös ihjäl. Särskilt en tisdag var hårt drabbad och kallades för "yrväderstisdagen". Datum för dagen var den 29 januari 1850. I dessa dagar kan det vara aktuellt att tala om den kraftiga kylan som rådde vid tiden då Gustav II Adolf red ner sig i Vieån 1612.
VARGJAKTER
År 1724 var det en skalljakt i Vittsjö socken, där skallfogden och en bonde råkade i luven på varandra med tingssak som följd. Vid skalljakt 1745 uteblev 25 sockenbor från drevet och samtliga dömdes ohörda till 2 daler i böter. Samtliga gavs tillfälle att förklara sin bortovaro från skalljakten. En person sade sig ha befunnit sig i Småland för att söka sina bortsprungna djur. Tre bönder hade inte erhållit kallelse och en annan skulle vakta en yster häst! Sju bönder hade varit på olika resor och en hade varit i södra Skåne. Alla åtalade utom sju blev frikända.
Många bönder gav sig ut på jakt för att freda sina husdjur men av olika anledningar kom de för långt utanför sockengränsen och åtalades för olaga jakt. Några var försedda med gevär medan andra endast hade en käpp att försvara sig med. En person hade åtalats för jakt på en söndag men även denne friades för ”sabbatsbrott”. Efter hand minskade vargstammen, kanske beroende på bättre jaktteknik? De många varggroparna runt om i bygden gjorde nog sitt till att minska rovdjurens antal.
Den sista vargen som förpassades till de sälla jaktmarkerna med ett välriktat skott lär ha inträffat i Mörkhult omkring 1860. Under senare tid har en och annan varg kommit mer eller mindre på gästvisit i Skåne. Dock har inga tillförlitliga uppgifter förekommit om varg i Vittsjö socken.

Lite skånsk "vargavinter";

Vart tog vägen vägen?

min bil.....?

........jag behöver hjälp med mat då det är vargavinter!