VITTSJÖ. Männen och kvinnorna inom hemvärnet var bygdens trygga försvar under krigstiden. Hemvärnet i landet bildades en eftermiddag den 5 oktober 1940 och ganska snart bildades hemvärnsområde runt om i landet, så även i Vittsjö. Det förefaller ganska märkligt att detta bildande skedde så sent då Andra Världskriget utbröt den 1 september 1939 och invasionen i Danmark och Norge skedde den 9 april 1940. Dessutom fanns någon form av hemvärn redan under första världskriget.

Anslag om klockringning.

Under Första Världskriget fanns Landstormen, en grupp frivilliga mellan 33 och 40 år. Den enda utrustningen dessa försvarare hade var en så kallad trekantig hatt och helt civila kläder. Mobilisering av Landstormen skedde med tre timmars klockringning i kyrkan år 1914.
Anslag om detta från 1906 finns på kyrkans museum i Vittsjö.

Hemvärnsområdet i Vittsjö bildades på hösten 1940 liksom på andra orter i hela landet. I början var det rena lekstugan för hemvärnsmännen. De hade varken tillgång till uniform eller vapen. För att markera att det verkligen var hemvärnsmän, utrustades de med en vit bindel på armen samt en käpp, föreställande skjutvapen! Träffade de på någon till synes obehörig skulle de käppförsedda männen ropa pang, pang och rikta käppen mot den tänkte fienden.
Den förste hemvärnschefen i Vittsjö var Johannes Björklund, Stora Frösboholma. Trots han utrustats med kaptens grad var det svårt att få pli på hemvärnsmännen vid de första samlingarna. Trots kommenderat Giv Akt fortsatte lantbrukarna och drängarna att tala med varandra om väder och vind! Med tiden blev det lite mer rättning i leden sedan männen fått klart för sig var de militära orderna betydde.
Med tiden kom även uniformer och vapen till hemvärnsmännen. Det var främst mausergevär som kom till användning plus 30 skarpa skott. Dessa dödliga patroner skulle förvaras till eventuellt skarpt läge men så kallade löspatroner eller träpluggar med en träkula i stället för blykula fanns det god tillgång av. Samtliga skjutvapen skulle förvaras hos hemvärnschefen
I sinom tid blev det lite bättre organisation och särskilda grupper bildades under befäl av en gruppchef. I Vittsjö fanns 20 hemvärnsmän, 16 i Emmaljunga, sex i Gundrastorp, sju i Snärshult, sex i Hultatorp och 18 i Verum alla under högsta befäl av hemvärnschefen. Verner Olofsson i Emmaljunga var hemvärnschef 1941- 1958. Sven Håkansson var hemvärnschef 1958- 1970. År 1971 tillträdde Arne Gunnarsson befattning som hemvärnschef under 23 år. Sen gick det enbart utför med hemförsvaret.
Vid den stora flygolyckan i Höjalen 1944 kom hemvärnschefen och landsfiskalen i taxi medan hemvärnsmännen fick ta till velocipederna med det skarpladdade vapnet på ryggen. Ingen visste vad som hade hänt och läget var alltså skarpt med skarpa patroner i magasinet till geväret.
Under Andra Världskriget var nästan alla landsvägsbroar försedda med min kammare för att snabbt kunna spränga bron vid fientligt anfall. Varje grupp hade ett antal broar som de skulle förse med dynamit om läget så påkallade. Tekniken med sprängämne var inte utvecklad på den tiden och i sämsta fall skulle det enbart bli ett mindre fyrkantigt hål i bron!
Hemvärnet i Vittsjö utvecklades under Arne Gunnarssons ledning och vid storövningar fanns det samaritlottor, förplägnadslottor, expeditionslottor samt Röda Korset. Vid storövning fanns det omkring 100 personer i tjänstgöring, var och en på sin plats och med sin uppgift.
Nu är läget helt annat trots samma organisation. I Vittsjö finns sannolikt inte en enda hemvärnsman medan i Bjärnum finns omkring 10 man med en medelålder på 35 år redo att försvara utvalda objekt. De allra flesta förrådsbyggnader ute i skogarna är nu borta men andra bevakningsobjekt finns i form av samhällsnyttiga platser, bland annat för olika sorters kommunikationer.
I dag finns för närvarande ingen hotbild mot Sverige men rekrytering av hemvärnsmän pågår ständigt. De hemvärnsmän som nu finns har plikt att inställa sig till några dagars övning varje år. Värnpliktslagen är inte upphävd utan enbart vilande och kan sättas i bruk med kort varsel. I fall om att!

Hemvärnsmän paraderar vid minnesmärket i Höjalen under en av minneshögtiderna.