VITTSJÖ. Energiförsörjning med hjälp av vindkraft är ingen ny företeelse. Redan på 1920-talet fanns vindmölla i Ekholmen och före elektriska ledningarnas framdragning fanns det små vindmöllor lite varstans, lagom små för att under några timmar försörja en bostad med ström för belysning.

Dåtidens krav var inte så höga som i dag där vindkraft, vattenkraft och kärnkraft producerar med full effekt för att tillgodose dagens stora behov av energi.
”Åke på Skansen” hade en fader, Bror Nilsson som bodde vid Ekholmen, mitt emot dåvarande Snapphanestugan på 1920-talet. Bror Nilsson bodde på den plats där senare pensionat Vita Hästen uppfördes. I dag är det en villa uppförd på samma plats.
Bror Nilsson hade varit i Amerika en tid och troligt är att han tog vara på detta lands moderna uppfinningar.

Bror Nilssons vindmölla i Ekholmen på 1920-talet.

När han återkom till Sverige och bosatte sig på en ganska högt belägen kulle i Ekholmen. Där hade han en mindre trädgårdsodling på den föga bördiga sandkullen. Det var många meter ner till den närbelägna Kallsjön och att bära upp vatten till den upp emot tio meter höga kullen var både tidsödande på kroppsligt ansträngande.
Det var då Bror Nilsson kom på den geniala idén att bygga en vindmölla. Möllan uppfördes med trästativ medan själva rotorbladen, över två meter i diameter, och översta delen sannolikt var av metall. Hela anläggningen var uppskattningsvis tio meter hög. Från vindmöllan drogs rör ner till Kallsjön och med en sinnrik pumpanordning pumpades vattnet upp i en betongbehållare som kunde rymma upp till 3 000 liter vatten.
Från behållaren drogs perforerade rör som grävdes ner i trädgårdslandet. Med detta system blev det automatisk bevattning genom självtryck i trädgårdslandet och i drivbänkarna då en kran öppnades vid behållaren. Anläggningen var sannolikt i bruk fram på 1930-talet. Visserligen kom elektriska strömmen till Gundrastorp 1929 men det osannlikt att dessa ledningar sträckte sig ända till Ekholmen.
Ett vindkraftverk byggdes på ”Källarbacken” invid Hultatorp skola 1942. Vindmöllan var beroende vind och förhållandena blev bättre då elektriska strömmen kom till Hultatorp i mitten av 1940-talet.