HÅRSJÖ. Sjögården i Hårsjö, Vittsjö är känd och omtalad. Inte enbart under förra seklet utan ännu längre tillbaka. Flera ”Sjögårdare” har gjort namnet känt långt utanför socknens gränser. Redan 1938 skrev då 15-åriga Iris Johansson om släktens historia. Iris var sedermera gift med Edvin Jönsson (mjölkbilschaufför). Iris vistas i Tyringe och fyllde nyligen 90 år.

Iris Jönsson från Sjögården skrev en uppskattad artikel som 15-åring och deltog i JUF:s studietävling.
Iris berättelse anges i mycket avkortad version: Hon beklagar att hon (15 år) inte kommit längre tillbaka än till 1700- talet. På 1720-talet beboddes Sjögården av Jöns Jönsson som ansågs vara en farlig trollgubbe. Sonen Jon övertog gården. Den yngre brodern Granat deltog i kriget vid Leipzig 1813.

Efter en tid kom han till Sjögården, medförande en silversked från Tyskland. Silverskeden har två stämplar samt gravyr H:O:D samt A: O:S.
Denna sked som Granat hade med sig från Tyskland förvaras som en klenod i Sjögården.
Tyre Månsdotter var född i Hästhult 1818 och knappast 19 år gifte hon sig 1837 med Ola Jonsson, Hårsjö (1814-1900).  Elsa (1854- 1950) var dotter till Tyre och Ola. Hon bodde en ett mindre hus strax intill Sjögården och dagliga namnet var Sjögårds Else. Johannes Olsson (1842- 1912) övertog Sjögården 1875 och samma år gifte han sig med Anna Andersson från Vittsjö.
Sonen Paul övertog gården och han gifte sig med Ester Månsson från Bjärnum 1920.
Pauls syskon var Axel (1884- 1963) boende i Hårsjö, lantbrukare och kreaturshandlare. Axel och Nannas barn var Conrad i Emmaljunga och Allan i Hårsjö.
Matilda var född 1876 † 1955.
Erik var född 1892 och bosatt i Halmstad. Övrig data okänd. Torsten var född 1882 och bosatt i Göteborg. Övrig data okänd.

Hilda Johansson

Hilda född 1888 †1978. Hilda var tillsammans med systern Matilda (1876 †1955) välkända bagare av spettkakor. Deras spettkakor var välkoma och sändes långväga med järnväg och även en spettkaka sändes till Stockholm och Amerika. Vid stor efterfrågan hände det att Sigrid cyklade till Vittsjö med en spettkaka på pakethållaren baktill samt en spettkaka på specialpakethållare framtill!
Speciellt med ”Sjögårds Grebbors” spettkakor var att de bakades över öppen eld. Den ena systern vevade sakta, lugnt och jämt medan den andra systern hällde på smeten som skulle bli spettkaka.

Sigrid Johansson

Sigrid (1895 † 1979) var den systern som hade mest intresse för trädgården. Hon hade en handelsträdgård i miniformat men levererade även grönsaker till pensionaten i Vittsjö. Givetvis cyklade hon dit och levererade sina varor men på senare tid åkte hon buss med sina varor till Vittsjö.
Iris berättar vidare i sin skrift att hennes far, Sjögårds Paul med karaktär, en man av den gamla arten. Han gjorde skäl för sig med lie, yxa och plog. Allra djärvast var han då bud kom att en räv hade ”ringats”. Sjögårds Paul var en säker skytt både då det gällde räv, orr- eller tjäderjakt.
Alla undfägnades med mat och dryck i Sjögården. Även så kallade landsvägsvandrare hade förkärlek till Sjögården, där vankade både mat och logi på höskulle.

Syskonen Paul, Hilda, Matilda, Sigrid och Axel.

Tjänstefolket i Sjögården, två pigor, två drängar, två torpare och en vallpojke behandlades som familjemedlemmar. Tjänstefolket hade dock inte mycket tid för fritid. Den enda lediga tiden de fick under veckans sju dagar var att besöka kyrkan på söndagar samt åtta dagar i ”självrådetiden” från den 24 oktober. Under denna vecka hade tjänstfolket enda chansen att ”städja” sig under ett år hos annan lantbrukare eller bli kvar på platsen.
Inägorna hade sina namn: Lyckesåker, Toftåker, Ekesåker, Andricksåker, Lyckan, Kalvhagen, Källarbacken med flera namn.
På Sjögården fanns även en linbasta dit byns befolkning kunde bryta sitt lin.  Det var ett gott samarbete i byn då alla hjälpte varandra med skörden. Sedan skörden var bärgad blev det ett stort skördegille med mat och dryck i stor mängd. Då linbrytningen var klar samlades även kvinnorna till gemensamt ”brytegille”. Efter gillen var det dans på logen där alla hade sina träskor på.
Missväxtåret 1868 drabbade även Sjögården där säden torkade bort. Däremot blev det en bra potatisskörd. Bröd bakades med potatis med liten tillsats av mjöl. I övrigt fick människorna leva på barkbröd.
Givetvis skriver och berättar Iris om gångbara sägner vid och omkring Sjögården där det förekom både penningkittel och en liten gråklädd man men huva på huvudet.
Iris måste ha en särskild begåvning att som 15-åring kunna skriva två långa artiklar om sin släkt i Sjögården. Hennes båda artiklar finns bevarade hos Lena Sjögaardh och nertecknaren av denna berättelse.
Iris är syster till Sjögårds Hasse och Sjögårds Lars.
Sjögården ägs nu av Lars och Irmas dotter Lena Sjögaardh.