VITTSJÖ, BJÄRNUM. I dagens lantbruk är det tämligen enkelt att avgränsa ett visst område. Enklast sker detta med elektriskt stängsel. Oftast ett enkelt och mindre arbetskrävande åtgärdssätt genom uppsättande av ett elektriskt stängsel. På några timmar kan ett större område stängslas. Enorma arbetsinsatser krävdes för ett funktionerande avgränsning för bara drygt 70 år sedan och längre tillbaka i tiden för att hålla husdjuren uthägnade eller för att hålla andra djur utanför hägnaden.

Bild: I Bökholm, Emmaljunga finns denna gamla fägata bevarad med en kastanjeallé på ena sidan. Planteringen på den andra sidan har försvunnit. Denna fägata har ingärdat en inäga intill bebyggelsen för att hålla kreaturen utanför åkern där skörden fanns. Fägatan slutar i skogsbrynet.

Fägata
Paul Hansson planterade först kastanjer som en allé och troligen senare anlade han stengärdet som en fägata omkring 1908.
Mängder av stengärdsgårdar bär vittne om enorma arbetsinsatser. Visserligen fanns det mängder av stenar på de brukade åkerlapparna men dessa större eller mindre bumlingar skulle brytas upp ur jorden och transporteras till lämplig plats där ett stengärde var tänkt. I dagens läge är det svårt att föreställa sig vilket slit och knog lantbrukaren hade för att bryta upp sten, transportera sten och slutligen få den på plats. I dagens moderna samhälle är det kanske på sin plats att tala om att de understa stenarna måste grävas ner till frostfri mark.
Husdjuren måste hållas utanför åkermark för planerad skörd. Det var då de många stengärden kom på plats efter mycken möda och svett. I varje by finns det i dag mer än kilometerlånga stengärden som minner om kampen för brödfödan. Många gårdar hade sin speciella ”Fägata” eller ”Kosträde” bestående av stenmurar båda sidor om ”kostigen”. Ibland enbart något tiotal meter men i vissa fall några hundra meter långa för att leda korna på rätt väg till betesområdena.
Efter hand kom andra gärden att monteras. Det var mindre arbetsinsatser att anlägga stavagärde eller skeagärden som båda bestod av smäckra granslanor. Namnen på de båda arterna varierar från landsdel till landsdel och det är ganska svårt att avgöra vad som var gällande för Vittsjö och angränsande områden. Det tog betydligt kortare tid med dessa gärden som dock inte var lika motståndskraftiga mot våld som stengärden.

Det är inte en enkel sak att klargöra vad som är stavagärde eller skeagärde då det skiljer sig från ort till ort. Stavagärde består av vågrätt liggande slanor som förankras varannan meter vid störar med svedda vidjor av gran eller björk.

Dessa två bilder visar olika byggnadssätt av stavagärde.

Vad som här kallas skeagärde har sitt ursprung från skida, alltså en klyvd slana som monteras i cirka 40° vinkel med plana sidan nedåt. Även denna modell förankrades mellan vidjor mellan dubbla störar.
Skriftställare Ernst Paulsson skrev 1934: ”Stora odlingsområden röjdes varefter åkerfälten inhägnades med stengärdesmurar. Dessa väldiga stenmurar, vars längd kan räknas i kilometer, bära vittne om vilket kolossalt arbete som har nerlagts under flydda tider”.
Även med behandling var gärden med granslanor inte beständiga trots att markdelen sveddes varför lagning måste tillgripas då och då när det krävdes arbetsinsatser.
Modernare tider stundade och elektriska stängsel var det mest praktiska med lindrig arbetsinsats. Trots dessa moderna medel finns stengärden kvar som en påminnelse om de enorma arbetsinsatser som våra förfäder fick utstå med svett och möda. Troligen var skaparglädjen betydligt större då än nu!
Dagens stengärden är skyddade enligt fornminneslagen och får inte ändras eller förstöras!