STENÅKERN. Svedjebruk började nog i Sverige redan på 1600-talet där bönderna högg eller brände ner skogen. Askan från svedjan var med dåtidens mått mätt ganska näringsrik och den första skörden på svedjan var oftast råg. Efter ett par års tid var näringen förbrukad på det området och det blev tid för ny svedja. Efter hand ställde bönderna större krav på odlingsmark. Stora och mindre stenar var ett hinder för rationell odling. Det blev efter dåtidens mått tämligen rationellt att använda hävstånd för att lyfta upp stenarna. Stenen skulle grävas fram för att ge utrymme för en eller ett par hävstänger. När stenen väl kommit upp efter flera timmars arbete skulle den lastas på ett stenas för transport till kanske kommande stengärde. Två av bilderna är före ”Sten Pers” tid.

En intresserad kvinnlig bekant studerar Sture Larssons ansträngning att veva upp stenen med ”jättens” hjälp. Bakom stativet syns en häst som kanske tänkte: Tack att jag kom undan arbete?

Efter hand kom den allsidiga ”jätten”. Fortfarande skulle stenen grävas fram för att få plats med järnlänken under stenen. Länken anslöts till ”jättens” krok och stenen kunde så småningom vevas upp från stativet på ”jätten”.
Framlidne Sture Larsson i Hästhult kom på ett rationellare sätt att transportera bort stenen än på ett stenas. Han inköpte en utrangerad personbil som byggdes om till dåtidens ”Epatraktor”. Ett flak byggdes över bakhjulen som försågs med ”trähjul”. Det var tvärliggande timmerbitar som kedjades fast på fälgen som en gång haft gummihjul. Framhjulen försågs med extra kraftiga gummihjul. Detta var i slutet av 1930-talet eller början av 1940-talet.
Den förargliga stenen hade tidigare hissats upp till lagom höjd och sen var det ”bara” att backa Epatraktorn under den upphissade stenen och sänka ner stenen på ”flaket”. Aktuella stenen på bilden beräknas ha en vikt på omkring 800- 900 kilo.
Epatraktorn startades med startvev och snart rullade ekipaget i väg till lämplig plats att med handkraft rulla av stenen till slutförvaring där det förmodligen ligger ännu i dag?

Stenen är lastad på Epatraktorn för slutförvaring!
Sen kom Sten Per med moderna och rationella maskiner. Den sten som Sture drog upp och transporterade bort tog nog ett helt dagsverk. Då StenPer kom in på åkrarna drog han upp dubbelt så stora stenar. Tidsåtgång: cirka fem minuter per sten från början till slut!

Sten Pers ”moderna” stenvagn med kran.
Tiderna har förändrats! Nu är det ofta planterad skog på de gamla svedjorna.