BOKHOLMEN. Amos Celin Nilsson var född på Bokholmen, beläget mellan Brönjet och Hästhult i västra delen av Vittsjö församling. Nuvarande ägare till Bokholmen är Tomas Marke. Den sist boende på Bokholmen var Amos syster Ida Nilsson (1879- 1956). Amos var medlem i Bjärnums & Wittsjöortens föreläsningsförening. Medlemskortet återges undertecknat av Per Axel Persson (Värpatorparen Norra Skåne) och Atto Peto, Bjärnum.

Liksom många andra sökte Amos sin lycka i Amerika dit han reste år 1900, något över 20 år. Även Amos broder Johan reste senare till annan plats men data om honom är okänt. Kvar på lantbruket fanns då Idas och Amos föräldrar, Nils (1846- 1926 och Johanna 1841- 1924). Ida återvände från Helsingborg till Bokholmen på 1920- talet för att sköta om sina föräldrar. Ida Nilsson fick telefonledning till Bokholmen 1943 och det första telefonsamtalet var till telegrafkommissarien i Hässleholm där hon framförde sitt vältaliga tack för telefonen. Det andra telefonsamtalet ringde hon till sin broder Amos i Amerika.
Amos reste alltså till Amerika år 1900 och vid framkomsten skrev han ett brev till sin syster Ida. Brevet är något avkortat.

Galesburg den 9/5 1900.
Älskade syskon.
Nu är jag framme vid resans mål efter 3 veckors sjöfärd. O vilket väsen, vilket sorl, vilket bråk i New York. När vi kommo till Galesburg var August och mötte vid stationen efter 42 timmar på järnväg. Mycket har vi sett och skådat under färden. I New York såg vi en del av den Amerikanska flottan, rikt flaggprydd. Galesburg är den vackraste stad jag sett, små vackra hus, långt mellan dem, överallt trädplanteringar utmed gatorna, friskt som på landet.
Jag undrar hur ni mår hemma i Sverige? Jag undrar hur ni trivs och har hälsan i behåll?

Till sin syster Ida skev har ett personligt brev;
Till 21 har du nu hunnit
Och myndig ålder vunnit.
Nu gifta dig du får närhälst du vill och kan
Och skaffa dig en riktigt vacker, riker, snäller, präktig man.
-------
Till sist jag nu önskar all lycka och all frid
Som Gud vill dig förunna i livets hårda strid.
Jag hoppas att du inte tar illa upp de rader som jag försökt dikta långt fjärran bort, långt från mor och fader. Tecknat av din broder Celin Amos Nilsson d. 10/5 1900.

Tyvärr träffade Ida aldrig den rike, snälle mannen utan förblev ogift. Hennes största önskan var att en skogskunnig man skulle finna vägen även till hennes hjärta. Därför lät hon två välvuxna bokträd så kvar vid infarten till gårdsplan.

Bild: Ida Nilsson var skygg för allt vad fotografering skedde. Bilden är exponerad i rätt ögonblick!