BOALT. Byn Boalt i västra delen av Vittsjö församling hade en hel liten industriby och därtill hade gårdarna i byn tillgång till elektriskt ljus redan år 1919.

Industrin fanns intill Värsjöån där fallhöjden i ån utnyttjades. Tillgången på vatten vid fallen var kanske inte den allra bästa men hålldammen var nästan en kilometer lång och där kunde vattnet lagras. Problemet var att isbildning kunde under vintern ske vid fallen.

Jacob Lindhé som startade elverk i Boalt 1919.

På aktuella platsen har det tidigare funnits verksamhet då rester av kvarnanläggning finns kvar. Under början av 1900- talet fanns det i dammarna betydande odling av gös och karp som drevs av ”Skånska karp- och gösodlings Aktiebolag”.

Verksamheten blomstrade och det fanns planer på att anlägga både mejeri och stärkelsefabrik invid fallen. Denna verksamhet avvecklades 1913 då ägandeförhållandet upplöstes. Fastigheten blev då utlyst till försäljning och år 1913 var det nämndeman Jacob Lindhé som förvärvade område med vattenfallen och dammarna. Redan då fanns tydligen både kvarn- och sågverksrörelse sedan en tid tillbaka.

Jacob Lindhé hade planer att anlägga ett elektricitetsverk för att erhålla ström till bostäder och annan mindre verksamhet. En elektrisk firma i Hässleholm fick uppdraget att bygga kraftverket med turbindrift. Kostnaden var 5 000 kronor vilket då ansågs som ganska billigt pris. Elstolpar sattes upp och ledningar drogs till närliggande gårdar och det elektriska ljuset började flöda i gårdarna. Redan då vara det en spänning på 220 volt som levererades men nackdelen var att det kom likström i ledningarna.

Dock var det inte tillgång på ström dygnet runt utan då mörkret föll öppnades dammluckorna och ljuset tändes i gårdarna i Boalt. Tiden var dock inte förbi med karbidlampor, fotogenlampor eller stearinljus! Troligen var det klockan 21 som dammluckorna sänktes ner och mörker inföll. Då var det dags att ta fram andra ljuskällor tills det var sängdags.

Under mitten av förra seklet, omkring 1940- 1950, var det aktiv verksamhet vid den lilla industrien. Grannar kom med stockar som skulle sågas och grannar kom med säd som skulle malas till mjöl. Sågmästare och mjölnare var Jacob Lindhé.

Skötsel av dammluckornas lyftande och nersänkning sköttes rationellt. På en av gårdarna fanns en anordning med vev och vajer som manuellt skötte luckornas öppnande eller stängande.

År 1947 levererade Sydkraft ström till flera byar, bland annat Boalt och de flesta gårdarna i Boalt anslöt sig till den större leverantören av elektricitet. En fastighet, den som skötte dammluckornas öppnande och stängning hade kvar det lokala lilla elverket till fram på 1970-talet innan Sydkraft kom in till fastigheten.

Under 1950-talet var dammarna flitigt använda vintertid. Skolungdomar använde isen till skridskoåkning och det spelades improviserad bandy. Även motorcyklar och mopeder hade sin glanstid på isen som sträckte sig på stort område.