VITTSJÖ. Som jag tidigare skrivit i min berättelse om min Svaluko-tid, så lades detta företag ner den 15/10-1967 och då startade jag tillsammans med Kurt Karlsson och Sune Nilsson företaget Stål & Aluminium-dörrar AB. Vi fortsatte med samma tillverkning som Svaluko hade haft och vi hade detta företag från den 16/10 – 1967 till den 12/4 – 1973 då vi sålde företaget till Herbert Juhrich, vilket blir en tredje berättelse i denna ”triangel-historia”.

Vi övertog också några arbetsobjekt som Svaluko av olika anledningar inte kunde fullfölja vilket då även medförde att vi bl.a fick tillgång till verktyg hos Sapa i Vetlanda för framtagning av aluminiumprofiler. Vi köpte även över det mesta vi behövde av maskiner och verktyg.

Vår första arbetslokal var ca 75% av bottenvåningen i gamla Mejeriet, resterande 25% hyrde Sigge Lindskough till sitt tryckeri. Andra våningen av denna fastighet, som ägdes av Vittsjö kommun, hyrdes av Hugo Larsson med familj.

Inte utan stolthet kan jag nämna att vi bl.a lyckades ”ro hem” ordern att tillverka dörr och fönsterpartierna inkl. monteringen till det stora Kärnsjukhuset i Skövde, tyvärr kom detta lite felaktigt med i Svaluko-berättelsen.

Efter en tid blev tryckeriet för trångbott så vi fick provisoriskt flytta över vår verksamhet till Oskar Lindkvists gamla fabrik på Kvarngatan.
Under tiden byggde byggmästare Birger Ljungberg i kommunens regi en ny verkstadsbyggnad åt oss i vägskälet mellan Verkstadsgatan och Smedjegatan vari vi flyttade in 1970.
Som anställda hade vi Bo Mattsson, Ragnar Bengtsson, Lars Kristensson, Tommy Ekström och Rolf Ekman.
Ragnar Bengtsson verkade i huvudsak som montör och var långa tider i sin husvagn vid Kärnsjukhuset i Skövde.
Våra resp. fruar Ulla Mattsson, Gunnel Karlsson och Gunvor Nilsson hjälpte också till med städning, målning etc.
Jag kommer också ihåg att vi anlitade Tore Jakobsson att med sin lastbil leverera en hel del av våra dörr- och fönsterpartier.

I södra änden av samma byggnad startade Ove Roslund och Allan Johansson bilverkstad 1971.

Som jag brukar säga så är minnet ibland inte så komplett, men i stora drag stämmer nog det mesta i ovanstående hågkomstberättelse.