VITTSJÖ. Ett antal socknar fick år 1859 ett frågeformulär med fjorton frågor att besvara. Även styrande i Vittsjö fick detta formulär från ”1859 års järnvägskommitté”. Avsikten med frågorna var den framtida planeringen av Södra Stambanan.

Vittsjö socken låg risigt till för att komma i åtanke med Stambanan. Efter genomgång av formuläret konstaterade kommittén att socknen inte producerade tillräckligt med spannmål utan behövde köpa in. Hästar behövde även köpas in medan det fanns tillräckligt med boskapskreatur.

Varje år omsattes i Vittsjö minst ett tusen tunnor spannmål och vid marknaderna såldes större mängder boskapskreatur till ett beräknat värde av över ett hundra tusen riksdaler. En del av de sålda kreaturen var ungdjur som såldes till Skånska slättbygden.
Som binäring svarade socknen att befolkningen var sysselsatta med brädsågning, upphuggning av timmer samt förfärdigande av laggkärl, kistor, skåp, takspån m.m. Dessa produkter såldes sen på slättbygden kring Lund. Vidare såldes timmer, bräder, plank och läkten samt kol och tjära.
Vidare fanns det i Vittsjö garvare, kopparslagare, urmakare och instrumentmakare. De stora transportkostnaderna verkade ofördelaktigt då socknen låg långt från både kust och städer. Lättnader skulle ske om järnväg förlades över Vittsjö direkt till Jönköping. Förutsättning för anläggande av järnväg över Vittsjö var att anslutande vägar uppröjdes för bättre framkomlighet.
Wittsjö kommun anförde att förslaget med järnväg från Finjasjön till Jönköping synes den fördelaktigaste både beträffande anläggningskostnad och export. Orosmomentet för Vittsjö var förslaget att linjen skulle förläggas från Finjasjön över Bjärnum till Ubbalt. Därmed skulle även Farstorp, Verum och Visseltofta komma i åtanke.

Wittsjö kommun kunde inte förlika sig med en järnväg till Farstorp istället för Vittsjö. Som ett vägande skäl angavs att linjen kom att förläggas över en mosse som sägs sakna fast botten vid dragning till Farstorp!
Wittsjö kommun var synnerligen ödmjuka då de erkände att de saknade förmåga om den lämpligaste dragningen av järnvägen men anförde att orten hade så mycket mer att exportera. Vidare anförde kommunen att sakkunniga män anlägger banan där det är fördelaktigast för staten ”ty staten är också vår”. Detta uttalande antogs den 29 augusti 1859.
Det blev ingen järnväg till Vittsjö denna gång utan det skulle dröja ända till 1890 innan denna moderna samfärdsel kom till Vittsjö.