VITTSJÖ. När jag flyttade till Vittsjö 1980 så visade en kollega mig runt i samhället och berättade det mesta om de som bodde och verkade här. Som alltid när man kommer till ett nytt ställe kommer den information man blir konfronterad med inte så väl lagrad inombords att man i slutet på dagen kan gå in på hårddisken i huvudet och plocka fram detaljerna som kommit en till del under dagen. Och skall man vara riktigt ärlig så hänger man i luften månadsvis med de fragment man kommer ihåg och vad gäller mig så var jag inget undantag i denna fråga. Nytt jobb, nya kollegor, ny bostad, arbetsuppgifter som var helt nya för en upplänning, och inte minst att begripa den dialekt som var allenarådande på platsen. Att förstå två personer från Verumstrakten var ungefär lika lätt som att lära en oxe läsa bibel, mycket mindre försöka delta i samtalet och skjuta in några intelligenta frågor och som i de flesta fall föll handlöst ut i periferin på grund av min ”gnällbältessvenska”.

Varför nu denna långa utredning om min första tid i Vittsjö.

Jo, det kommer jag till nu, jag har alltid varit konstintresserad och när min kollega körde förbi Gåsadammen under guidningen i samhället, så sade han att det fanns två olika slags gäss där, ett par döda i form av ett konstverk, och ett antal andra levande som var så tjocka att de knappt kunde gå för allt gammalt bröd som Vittsjö borna matade dem med.

Jag frågade då naturligtvis vem konstnären var som hade gjort de döda gässen, det hade han ingen aning om och just då hade jag huvudet fullt av annan info så jag lät frågan bero till ett annat tillfälle. Jag fick efter en tid senare reda på att konstnären hette Arvid Källström.

Jag hade före tiden innan jag kom till Vittsjö bott och verkat i Påskallavik i 10 år så jag kände väl till konstnären Arvid Källström, nåja inte som levande utan hans konstnärsbostad och ateljè (Källströmsgården), som inte låg så långt från vår bostad.

Arvid Källström föddes i Oskarshamn de 17 februari 1893 av bildhuggaren Edward Källström och Ida Pettersson. Han studerade i Köpenhamn 1916-19 för Kai Nielsen och fortsatte sin utbildning i Paris 1920-26 där han i en följd av år hade sin ateljè. Han blev Ester Linddals stipendiat och besökte under 1924-25 Holland, Belgien, England och Italien. 1934 återvände han till Sverige och Stockholm och flyttade 1939 till Påskallavik där han verkade fram till sin död 1967.

Han har utformat fontäner i Kalmar, Oskarshamn, Hultsfred, Nils Dacke Staty i Virserum, Esaias Tegnèr bronsstaty i Växjö, Trekunga mötet i Kungälv, Vid målsnöret Brons, Solguden 1957 Umedalens mentalsjukhus , Ölandsflickan granit 1943 Borgholms torg, Ridån till Saga biografen i Oskarshamn.

Vidare har han konstverk på Källströmsgården i Påskallvik där den mest berömda är Liggande Damen som är placerad utanför Källströmsgården och är nästan 8 meter lång och har orsakat flera bilolyckor när riksvägen passerade utanför huset. Damen i fråga ligger naken i all sin prydno.

Han har även gjort Påskallaviks varumärke ”Röde Gubben” som står ute på skäret utanför Påskallavik vid infarten sjövägen till samhället. ”Röde Gubben” är klädd i stormhatt, röd kavaj och svarta byxor och är nästan 4 meter hög och tillverkad i cement.

Under tiden i Påskallavik så var Arvid Källström mycket aktiv i samhället och var en av intiativtagarna till bildandets av ”Röde gubbens order”, denna orden är fortfarande i full verksamhet och har 49 levande medlemsbröder och den femtionde brodern är ”Röde Gubben” som står på skäret utanför utan för Påskallavik. Arvid Källström lyckades även att få kommunen att släppa till mark där ordensbröderna har byggt sin klubbstuga på samhällets utsiktsberg.

Vidare så kan nämnas att Arvid Källström är morfar till Håkan Juholt som under en kortare tid var socialdemokratisk partiledare men som under dramatiska former avgick från denna post efter ett mediadrev som enligt opartiska bedömare var mycket kraftödande för alla inblandade parter.

Källor; Wikipedia, www kallstromsgarden se, Foton. Källströmsgården Åke Avinder.