VITTSJÖ. I början av mars 1933 hade Simrishamnsbygdens på den tiden mest läste krönikör - och uppfinnare av namnet ”Österlen” - ordinerats Vittsjöluft för att återhämta sig från en nyss genomliden lungkatarr.
Den legendariske Österlenfödde redaktören John Osterman utgav sedan 1895 tredagarstidningen Cimbrishamnsbladet där han under rubriken ”Händelser och funderingar” signerade ”Jam” kåserade om stort som smått. Den 31 december 1934 skrev han: Tack och farväl. Då jag idag definitivt lämnar Cimbrishamnsbladet, som jag i 40 år utgivit och redigerat, vill jag bringa hela denna orts befolkning ett ödmjukt tack...

Namnet Österlen som beteckning för sydöstra Skåne lanserades gemensamt av John Osterman och författaren Theodor Tufvesson, efter att de fått i uppdrag att utarbeta en turistbroschyr över bygden.

John Oskar Osterman (1871-1942) född i Ö.Hoby

Lilli Zickerman (1858-1949) född i Skövde

Osterman inleder sin berättelse om mötet med den av honom mycket beundrade textilforskaren med att klaga på vädret: Tröstlöst regnande – skogsbygdsklimat i Vittsjö. Men kåseriets fortsättning går i betydligt ljusare färger. Han skriver: Naturligtvis sökte jag upp fröken Lilly Zickerman, som slagit upp sina bopålar på en bok- och ekklädd höjd vid Vittsjöns idylliska stränder.

Osterman framhåller att han var väl bekant med fröken Zickerman från de studier i gammal vävnadsteknik som hon gjort på Österlen, där hon ju var känd av alla vävnadsintresserade. Han nämner särskilt den stora textilutställning som hon anordnat på den år 1912 till lantmannaskola omändrade folkhögskolan i Hammenhög. På den utställningen hade väldiga massor av ”kistlagda” skatter kommit i dagen och därmed räddats från att antingen skingras eller förstöras.

Den fina berättelse om mötet i Vittsjö med Lilli Zickerman som Osterman publicerar i Cimbrishamnsbladet förtjänar att återges i huvuddrag här:
Fröken Zickermans hem är som ett litet museum, fyllt av gamla möbler, vävnader, porslin och tavlor, in i minsta detalj ordnat med smak och hemtrevnad. Det var en givande eftermiddag jag här fick tillbringa.
Trots sin ålder är fröken Zickerman lika energisk, lika fylld av idéer och uppslag som i yngre år. Som bekant har hon på Nordiska museet överlåtit de 24.000 fotografier av textilier hon själv tagit överallt i Sveriges land. Hälften av dessa har hon med otrolig möda, som förskaffat henne försvagad syn, med egen hand färglagt. Ännu förvarar hon emellertid i sina skåp 12.000 dubletter av dessa fotografier, som hon i sinom tid tänker placera på de museer i vars område de höra hemma.
Fröken Zickerman ämnar emellertid inte vila på de lagrar hon redan skurit som Sveriges största kännare av textilslöjd. Hon umgås för närvarande med en gigantisk plan att i bokform ge ut ett stort arbete, omfattande all Sveriges gamla textilkonst i vad den berör vävnader och dräktdelar. Boken skulle utkomma i 12 hundrasidiga häften i stort format. Förläggare i Stockholm har hon lyckats intressera för detta standardverk som skulle bli en ovärderlig hjälpkälla för alla slöjdskolor och utöva textilkonst.
Det blir ett i hög grad både intressant och instruktivt verk, ett verkligt nationalverk, som fröken Zickerman nu håller på att utarbeta, och det är att hoppas att hennes hälsa och kraft måtte stå bi, så att hon mäktar fullfölja och avslutar detsamma.

Johan  Oskar Osterman i unga år