VITTSJÖ. På ”den gamla goda tiden”, om den nu var så god för många är tveksamt? Då kom en och annan vandringsman, eller det då dagliga uttrycket luffare som drog från by till by, från gård till gård för att tigga till sig någon för livets uppehälle. Den tiden är förliden fast det har funnits en person som kallades luffare men det var många år sedan han ”gick på luffen”.

Det fanns Goda-godick samt flera anda som var kända i bygden. Den siste bekante luffaren var Faber Andersson. Se artikel denna sida 2014-09-25.
En så kallad vandringsman var tämligen okänd, Nils Bergstrand som hade sina strövtåg bland annat i Vittsjö. Inför sin 50 årsdag skrev han en dikt om sin levnad där han erkände att han fått ”viss hjälp” med ordvalet av en diktskrivare i trakten! Kanske finns det någon läsare som känner till mer om denne vandringsman. Hör av dig i så fall. Tack.

Jag vill härmed beskriva
Om lotten jag har fått
Och vad jag fått uppleva
Den tiden som har gått.

Jag kom till denna världen
På året sjuttiosju
Och börja levnadsfärden
Jag femtio år är nu.

I Norra Åkarps socken
Och uti Mornarps by,
Där såg jag första dagen,
Av livets morgon gry.

Där lärde jag mig läsa.
Där lärde jag mig gå,
Att jag var glad och lycklig
Är ej att undra på.

Vad livet då var härligt
I mina barndomsdar
I hemmet dyra, kära
Hos älskad mor och far.

Jag stannade i hemmet,
Tills moder min hon dog,
Då var jag redan vuxen
Och ut från hemmet drog.

Jag värvning tog som krigsman
Att tjäna kung och land
Då blev det ganska strävsamt
Och svårt för mig ibland.

Att tjäna land och konung,
Och vara en soldat,
Den lotten, den är tvungen
Då får man ej vara lat.

Som jag var van vid frihet
Och icke något tvång.
Så blev det outhärdligt
Och tiden var så lång.

Och innan tränne åren.
Som jag fått värvning på
De hade gått till äna
Jag rymde därifrå.

Nu blev det ju en spaning
Att söka mig få fatt
Jag hade därom aning
I både dagar, natt.

Och hur jag än mig gömde.
Bland buskar och i snår.
Den känslan att jag rymde
Den var för mig så svår.

Också en dag jag”haffas”
Jag återfördes fort
Och dömdes till att straffas
För rymningen jag gjort.