HÅRSJÖ. Den gamla tidens troligen sista tjärbränning skedde i Hårsjö 1918. Då var det Henning och Herman Andersson, far och son som utförde detta arbete. I modernare tid har sådan förädling skett i Kraxeboda. Både Henning och Herman var naturmänniskor som tog tillvara det som naturen bjöd på. Båda två framställde naturläkemedel som kunde vara bra både för det ena och det andra.Fadern Henning hade deltagit i framställning av trätjära vid flera tillfällen och hans kunskaper kom till användning när han och 17-årige sonen Herman anlade en ny tjärbränna vid lantbruket i Hårsjö (på väg mot Månsatorp). Förberedelserna var många och långa. På platsen för tjärbrännan hade det inte funnits sådan verksamhet tidigare varför ny tjärdal måste anläggas. En sluttande grusbacke befanns vara lämplig för den nya verksamheten. Tjärdalen grävdes ut och för att ingen tjära skulle läcka ut i gruset cementerades hela dalen.

Herman Andersson visar platsen för tjärbränning 1918.

Redan på hösten 1917 började far och son samla in kåddränkta furustubbar som skulle huggas i småbitar. Ingen sågning av stubbarna fick förekomma då sågspån kunde hindra tjäran att träcka ut. De huggna stubbitarna lades upp för torkning.
Vid maj månads ingång ansågs de huggna bitarna vara tillräckligt torra för att hamna i tjärdalen. Där skulle det första lagret lavas in efter bestämt mönster, allt för att få ut mesta möjliga tjära. Innehållet i tjärdalen täcktes med granris, sen ett laget jord och slutligen med ett lager sand. Sen var det tid att tända på i dalen. Från tändningen tills dalen var helt utbränd måste luft tillföras och detta skedde med en handdriven bälg, framställd av ett skinn från en älg.
Från en torsdags morgon till sena kvällen på söndagen fick luft ständigt pumpas in, utan uppehåll. Efter en halvtimmes pumpning med bälgen var det tid för avlösning. Efter ett par timmars tid efter tändningen började de första dropparna av äkta trätjära att komma fram i rännan. Den gulaktiga vätskan från kåda hade förädlats till trätjära.
Bild: Herman Andersson som berättade om ”sin” tjärbränna omkring 60 år tidigare.
Herman kan inte minnas hur många liter trätjära som utvanns men gissningsvis var det 1 900 liter. Herman Andersson var 75 år då han 1976 berättade om tjärbränningen. Han var inte säker men ansåg sig minnas att ytterligare en bränning hade skett i början av 1920-talet?
Inom Vittsjö socken finns omkring 30 registrerade tjärdalar där trätjära framställts under några hundra år tillbaka. Det var inte enbart trätjära som förädlades från skogens förråd. På flera platser, bland annat i Vittsjö framställdes det som i dagligt språk kallades ryssolja. I en upp och nervänd järngryta eller liknande samlades näver från björk. Utanpå grytan eldades en brasa och snart började en vätska sippra fram på den sluttande plana stenen som var underlag. Denna ryssolja kunde användas som både medicin och skokräm!

TJÄRDAL I KRAXEBODA
Sentida bränning av trätjära har skett så sent som 1979 i Kraxeboda, väster om Emmaljunga. Omkring 25 000 flisor från stubbar med ett dussin kubikmeter lämpades i tjärdalen som ställdes i ordning enligt gammalt manér. Denna tjärdal var i bruk förra gången omkring år 1875. Både klubba och jungfru kom till användning vid brännans färdigställande.

Från tjärframställningen i Kraxeboda fanns minnesburkar med äkta trätjära.

Efter 52 timmars ”bränning” utvanns omkring 350 liter trätjära och cirka 700 timmars ideellt arbete kunde avslutas. Obekräftade uppgifter gör gällande att tjärbränning i kommersiellt syfte lär ha skett i socknen på 1930-talet?
I dag är det inte många som har kunskap om framställning av trätjära på gammalt sätt. Det är sen tid att återuppleva de kunskaper som fortfarande finns.