VITTSJÖ. Det är inte många som i dag har något minne av Carlita Gleye som bodde i Vittsjö år 1925 till sin död 1948 då hon avled i Lund, 71 år gammal. Fröken Gleye som hon allmänt kallades var en känd profil både i samhället och utanför tätorten. Ofta hade hon tämligen udda klädsel som hon fått till skänks. Hon kom som flykting till Sverige och levde synnerligen fattigt.

BILD: Carlita Gleye bland mogna hallon som plockades i korgen, troligen vid Havraljunga.

Carlita Gleye var född 1877 och uppvuxen i en förmögen familj i Riga. Där fick hon också en gedigen utbildning med språkstudier som främsta och intressantaste ämne. Hon upplevde Första världskriget annalkande inpå knutarna och flydde från Riga till Lund. De upplevelser hon fick av kriget satte sina spår i hennes fortsatta levnad. Hon var fattig under sin vistelse i Vittsjö men ville gärna leva upp till de förutsättningar som hon hade i sin välbärgade familj. Hon sägs ha judiskt påbrå och hennes uppträdande var tämligen graciöst.

Carlita Gleye bodde i Lund 1910- 1925 och där fick hon svenskt medborgarskap men flyttade inte folkbokföringen till Vittsjö. Hon hade nämligen en pension på 83 kronor i Lund men hyran var nästan lika stor, troligen flyttade hon till Vittsjö av denna anledning. De första åren var hon bosatt i Hålegården (medborgarhuset) innan hon flyttade till Havraljunga efter något år. Under den tid hon var bosatt i Hålegården var hon barnens uppskattade sagoberättare där hon berättade ur minnet.

Carlita Gleye gav ut minst tre böcker under sin vistelse i Vittsjö. Kända verk är ”Det som aldrig dör” samt ”Rakel”. Dessutom utgav hon en sagobok ”Småprinsessornas Julbok” 1948. Småprinsessorna på Haga tillägnas boken av författarinnan.

Carlita Gleye bevistade gudstjänsterna i kyrkan nästan varje söndag. Hon hade bra och ljudlig sångröst. Hon var även flitig besökare vid missionsauktioner och ropade in en del alster. Men, hon betalade aldrig för det inropade utan hon skänkte i stället varorna till behövande! Trots sin fattigdom var hon godhjärtade mot behövande i Vittsjö och utlandet. Hon var inte ute på tiggarstråt men ville gärna låna ett och annat klädesplagg som hon dock lämnade tillbaka, när de var utslitna! Hennes bekantskapskrets visste att här hon gjorde besök så tackade hon inte nej till varken mat eller kaffe! Carlita levde i armod och för att få in lite kontanter gick hon omkring och sålde lotter på sina tillhörigheter som hon kunde avstå. Bland vinsterna fanns också de saker som hon ropat in på missionsauktioner!

Hon fick en mindre ersättning som översättare och någon krona kom in genom små noveller och liknande till olika tidningar. Efter begravningen i Vittsjö kyrka som förrättades av kommunister Sture Hallonsten var det efteråt kaffe i Prästgården.

Bild: Den 30-sidiga boken innehåller nio sagor, en för varje dag.