VITTSJÖ. Skribenten och folklivsforskaren Hans Flyborg, alias”Balder”, kom till Vittsjö på 1920-talet och började ganska snart teckna ner vad som hänt i bygden. Han skrev ner vad han hört antingen det var skrönor eller fakta ur livet. Han berättar nedan om ett höstagille på Oretorp säteri i Vittsjö. Berättelsen anges i något avkortad form.

Oretorps herrgård från i dag. Verksamheten är lika med 0 då
inga anställda finns som sköter verksamheten.

Det med höstagille var tämligen ovanligt i Göinge medan släbofolket hade höstagille på nästan varje gård. Patron Oldenburg på Oretorp kom från Danmark och införde stort höstagille på Oretorp omkring år 1860 för att göra det trevligt för sina anställda. Tidigt en morgon kom patron Oldenburg ner till gårdens sågverk och bjöd sågmästaren samt de tio anställda till höstagille klockan tre på eftermiddagen. Övriga anställda, pigor och drängar blev givetvis också inbjudna, sammanlagt 27 anställda på säteriet eller herrgården.

Klockan 3 på eftermiddagen kom alla till herrgården i sina bästa gåbortskläder. Först fick gästerna njuta av äkta bönkaffe och nybakat dopp. Då blev det tillfälle att ventilera väderlekens inverkat på grödan samt förmedling av olika men kanske intressanta skvaller!

Snart slogs matsalsdörrarna upp på vid gavel och patronherrskapet vänligt bjöd in att bänka sig samt hålla tillgodo med en måltid middagsmat. Med frisk aptit högg gästerna in på välfägnaden som bestod av mör stek och mogna pantofflor samt risgrynsgröt så vit som snö. Ingen behövde gå hungrig från den överdådiga utspisningen. Snart var det tid för den traditionella luftningen utomhus i den dukade lustgården. Höstagillet fortsatte sen med dans och andra förlustelser i den rymliga folkstugan. Här var det sågmästare Johansson som slog an tonen med sin fiol då dansen började.

Det blev ett avbrott i förlustelserna då patronen och en tjänsteflicka kom knogandes med en stor korg fylls med äpplen och nötter som de kastade ut över folkstugegolvet. Särskilt ungdomsskaran fick brått att plocka till sig så mycket som möjligt. Utspisningen fortsatte med flytande förfriskningar av det starka slaget. Gästerna fick med hjälp av en slev fylla sina glas från den stora skålen med starkt innehåll. Ingen av gästerna tog för mycket av den åtrådda varan för då visste de att det var slut med höstagillen på Oretorp.

Längre fram på förnatten kom patron åter in i folkstugan med två tjänsteflickor och bjöd på bredda smörmadar med ost, korv och annat kallskuret. Det bjöds på mjölk och dricka att skölja ner nattamaden med.

Vid midnattstid var det goda och glada gillet slut då var och en tågade hem till sitt mer torftiga boende sedan alla tackat och bockat för patron och patronessan för all fröjd och fägnad.

Balder förtäljde vidare att det ordnades även höstagille i Hyngarp där inspektoren Niels Jensen, även han kommen från Danmark, ordnade liknande höstagille. Då Oldenburg flyttade från Oretorp fortsatte höstagillen i Hyngarp dit även några utvalda från Oretorp fick delta i undfägnaden.

Höskörden är hässjad och snart väntar höstagillet!