SNÄRSHULT. Ruskiga saker händer runt om i världen men även i förhållandevis lugna Vittsjö har det hänt hänsynslösa mord. Den 4 maj 1933 blev 74-årige Andreas Johansson brutalt mördad med sitt eget hagelgevär. En grammofon och ett fickur blev viktiga spår vid sökanden av den misstänkte mördaren.

Andreas Johansson hade en tid före mordet köpt det fallfärdiga torpet för 100 kronor med ovanligt rymlig bostad. Före köpet hade han erhållit 200 kronor i retroaktiv pension. Han var född i Vittsjö och hade arbetat på några platser som dräng under sin ungdom. Av grannarna bedömdes han snarast som en enstörig som undvek social samvaro. Han levde ensam i sin stuga med en pension på 57 kronor i kvartalet. Han hade arbetat kortare tider platser som dräng i trakten. Platsen för torpet, cirka 200 meter väster om vägen mot Lundsgården är utmärkt även med nummer 182.

Andreas torp intill vägen där också torp med nummer 182 är synligt.

Andreas Johansson hade blivit bekant med 22 årige luffaren Harald Nilsson, Brönnestad som en tid var inneboende i torpet i Snärshult. Han var toffelmakare och skomakare och Alfred Johansson inbjöd grannarna till torpet om de ville ha sina skor eller tofflor reparerade. Efter en tid blev det osämja mellan de båda personerna.

Nilsson hade kommit på besök till Johansson i början av maj månad 1933. Efter en stund visade Nilsson upp ett fickur som han trodde Johansson var intresserad av. Ett byte diskuterades och Nilsson erbjöds i byte en grammofon som tillhörde Johansson. Bytet genomfördes men snart ville Johansson att byteshandeln skulle gå tillbaka då fickuret inte uppfyllde kravet som Johansson önskade. Johansson försökte få ut Nilsson men denne satte sig till motvärn.

I detta torp bodde Andreas där han även mördades.

Efter ett häftigt ordbyte gick Johansson ut för att hämta lämpligt tillhygge för att avlägsna Nilsson som inte ville lämna torpet. Då Johansson kom tillbaka från vedboden hade Nilsson tagit fram Johanssons laddade gevär. Då Johansson kom tillbaka riktade Nilsson geväret mot honom och avlossade ett skott mot ansiktet. Döden var ögonblicklig och Johansson föll omkull i dörröppningen. Ingen av grannarna hade hört något skott varför det kanske tog några dagar innan Johanssons kropp påträffades. Innan Nilsson avlägsnade sig hade han placerat kroppen så det skulle se ut som ett självmord.

Efter mordet tog sig Nilsson in i stugan och plockade på sig det han ansågs värdefullt. Bland annat tog han med sin den utbytta grammofonen och cirka tolv kronor i pengar. Snart sålde Nilsson grammofonen till ett sällskap zigenare i Emmaljunga och landsfiskal Fluur fick ett signalement på den misstänkte mördaren vid besök hos sällskapet.
Landsfiskalen kände till ett par platser där ”lösa” personer brukade träffas. En av dessa platser fanns i Vankiva där också Nilsson påträffades fram emot natten den 13 maj. I den misstänkte mördarens arsenal påträffades flera saker som hade tillhört den mördade Andreas Johansson. Efter pressat förhör erkände Nilsson gärningen i Snärshult.

Vid sinnesundersökning framkom att den åtalade kunde hänföras till kategorin förminskad tillräknelighet och bedömdes som samhällsfarlig individ och borde därför interneras. Domen blev fyra års straffarbete för dråp och fyra månaders fängelse för stöld.