VITTSJÖ. Toffelmakare Bernt Hallström i Hårsjö är det kanske inte så många som känner till i dag. Hallström var född 1889 och avled på Furuvikens sjukhem i Markaryd år 1985. Bernt var född i Hästhult och köpte ett litet torp på ett tunnland för 360 kronor år 1920 där han byggde bostad .

Yrket som toffelmakare lärde han i Hasslarp och öppnade egen verkstad i Hårsjö 1920. Då kostade ett par nya tofflor en krona och 50 öre medan en ombottning med trä kostade 90 öre Träbottnarna tillverkade Bernt själv av träslaget al. Uträknat per timme skulle detta arbete som toffelmakare ge en summa av 25 öre per timme enligt Bernts uträkning. Det fanns två rum i villan men Bernt använde endast det ena. Där sov han, där hade han sitt kök och där hade han sin toffelverkstad.

Strax utanför stugknuten fanns Hårsjö torvmosse och där hade Bernt sin arbetsplats under några sommarmånader då det bröts upp bränntorv. Vid öppning av en ny torvtäkt hittades en mängd människoben men det fanns varken tid eller intresse att kalla på någon arkeolog. Bernt berättar att just på denna plats bodde en svensksinnad man i slutet av 1600-talet som hette Jeremias. På denna plats skulle ett fältslag ägt rum mellan en Svensk här och en Snapphanehär. Det kan då ha varit en massgrav som påträffades? Detta berättade Bernt år 1975.

Bernt berättade även om den kista med pengar som ännu lär finnas på botten i Hårsjön. Han kunde även berätta om en stenåldersplats på mossen där träkol och flintknivar blandades in i bränntorven. Med stor inlevelse berättade Bernt om den stora silverskatt som hittades 1919, några hundra meter från Bernts bostad.
Bernt hade en fin humor som han gärna förmedlade även om hans berättelser var lite kryddade gav han ett trovärdigt sätt när han berättade.

Redan som 15-åring skaffade han sitt första gevär och under de långa vandringarna i skog och mark hade det vilda villebrådet en orolig tid. Däremot var han inte så intresserad att tala om sin tid som skogsarbetare då detta arbete kanske inte gav så många upplevelser. Kosthållet för Bernt var ganska enahanda. Mört från sjön var en delikatess och Bernt hade olika fiskeplatser sommar eller vinter.

Under vistelsen på sjukhemmet i Markaryd var han en intressant samtalspartner då han berättade om sina levnadsminnen på ett trovärdigt och sanningsenligt sätt.