VITTSJÖ. Författaren och miljökämpen Inez Palm var född i Vittsjö, norra Skåne 28 mars år 1920. Hennes fader var den omtyckte men stränge skolläraren Ernst Georg Palm med maka Thea. Dottern Inez beskrevs redan ung som ett mönsterbarn. Hon växte upp tillsammans med fyra syskon i byn Snärshult. Hela familjen var musikalisk och Inez lärde sig ganska tidigt att spela orgel.

Inez Palm beskriver sig själv som ganska lång med sina 175 centimeter som levnadsglad och hurtfrisk.

Inez Palms konfirmation 1934. I Palm med lugg till vänster om komminister Sam Olivius.

Hennes längd var i kontrast till korpulente läsprästen som var kortare och omfångsrikare! Efter faders bortgång vid 65 års ålder fanns ingen som försörjde familjen. Inez Palm var då 15 år och försökte på olika sätt bidra med försörjningen av familjen. Tiderna var sådana att de arbeten som erbjöds var inte särskilt välbetalda.

Folke Davidsson 94 år minns solkamraten Inez Palm.

En skolkamrat till Inez, Folke Davidsson ( 94 år) berättar i dag att Inez var mycket duktig i skolan och hon var skicklig att teckna och rita. Hennes fader, läraren, ansåg att Inez inte skulle har några fördelar att vara lärarbarn. Därför fick hon ingen förtida undervisning i hemmet.
Inez började intressera sig för ungdomliga aktiviteter och fann glädje att medverka i kyrkokören samt i JUF (Jordbrukarnas Ungdomsförbund.). I denna föreningen deltog hon i flera teaterföreställningar. Slutligen lyckades hon få anställning som telefonist med lång arbetsdag, nästan från öppnandet till stängning av växeln. Hon beskriver arbetet som sådant att när hon fick erbjudandet att sträcka på benen blev det vid diskbänken!

KRISLÄGE!
I olika föreningssammanhang var det ofta Inez som blev fanbärare vid högtider på grund av sin längd. Hennes hembygdskänsla och intresse för landet i sin helhet var orsaken till värvning som lotta. Denna utbildning fortsatte som signallotta på Fo-staben i Åhus och Kristianstad med sergeants grad.

Inez Palm i lottauniform blåser trumpet.

Inez Palm berättar i ett brev att hon var ute och roade sig på en dansbana. Plötsligt tystnade musiken och i högtalaren ljöd: Finns Lotta Palm här? Ni skall omedelbart infinna er på FO-staben! Inez Palm skyndade från sin danskavaljer. Hon skyndade mot staben där nattstängda telefonväxeln skulle bemannas i krisläge. Hon blev en annan gång väckt mitt i natten med order att infinna sig på staben. Ett viktigt meddelande skulle dekrypteras och Inez var en av de två som kunde hantera kryptomaskinen.
Redan 1944 kom hon till Stockholm och fick anställning som kartritare vid flygvapnet. I det militära omskolades hon till flyglotta och deltog aktivt i föreningslivet i storstaden. Hon var medlem i ett par sångkörer samt i lottakårens musikkår.

LIVSGLÄDJEN FÖLL!
Under denna tjänstgöring i Stockholm 1953 hände det som skulle lamslå den glada och temperamentsfulla Inez. Hon halkade i en trappa på sin arbetsplats då hon kallades att snabbt infinna sig. Hennes framtidsdrömmar slogs i spillror.
Vid den ödesdigra olyckan 1953 halkade Inez i en trappa och rutschar ner för fyra-fem trappsteg. Det smärtade i ryggen men Inez fortsatte sin väg. När hon morgonen efteråt skulle ta sig ur sängen fick hon släpa sig upp. Benen bar henne inte och ryggen höll inte henne upprätt. På jobbet svartnade det för ögonen gång på gång men hon fortsatte arbetet hela sommaren. Plågorna blev allt svårare och i december månad 1953 blev hon inlagd på sjukhus.
Hon fick gipskorsett och slutligen gipsvagga. Var tredje timme fick hon injektion mot de värsta smärtorna. Då tyckte hon livet var meningslöst att hon var en belastning för andra människor. Tron att en operation skulle förbättra hennes situation grusades då hon fick meddelandet att antingen blev det konvalescenthem eller också hemtransport.
Hon valde att komma hem till sin enrums lägenhet vid Drejargatan i Stockholm. Hon var då oförmögen att röra sig ur sängen men hon hade fått många vänner som besökte henne.
Radion var ett sätt att få tiden att gå. Hon lyssnade på alla program antingen de var intressanta eller inte. Genom kontakter med radions Jan Gabrielsson fick hon ett helt program ensam där hennes skillingtryck spelades efter hennes önskan.

UT I NATUREN MED SJUKSÄNG
Inez älskade naturen och vid flera tillfällen fick hon transport med sin sjuksäng ut i naturen. Där kunde hon tillbringa flera timmar genom att se och lyssna på vad stillheten i naturen hade att erbjuda. Hon var utrustad med kamera och filmkamera där hon kunde dokumentera natur och djurliv. Hon tillbringade även en hel natt ute i den tysta naturen där hon kunde blicka upp mot stjärnorna. Ute i naturen skrev hon flera av sina dikter.

Tonåring på 30 talet är Inez Palms egen berättelse.

Sammanlagt har hon gett ut minst nio diktsamlingar där den mest uppskattade är boken ”Tonåring på 30-talet”. Inez var ganska flitig skribent med insändare och skilda artiklar i hennes barndoms tidning Norra Skåne. Helt förklarligt är att Inez Palm var svårmodig på grund av det öde som drabbat henne. Hon sände sina dikter i kuvert och i bland var medföljande brev positivt och nästa gång ett brev kom kunde det vara fullt av bitterhet. De flesta av hennes erhållna personliga brev samt dikter finns bevarade. I sin sjuksäng dekorerade hon tändsticksaskar med glaspärlor som hon sände med sina dikter. Detta för att få ett ekonomiskt tillskott.

VALDE UT SIN GRAVPLATS
En gång under hennes mer än 50 årliga isolering i sin lägenhet fick hon på 1980 talet sjuktransport till Hässleholm. Där fanns hennes moder som hon då besökte. Hon kunde hjälpligt ta sig fram med stöd av käppar.

Ernst Palms gravplats.

Vid denna resa besökte hon även sin faders gravplats på kyrkogården i Vittsjö. Samtidigt valde hon ut sin egen gravplats intill sin faders grav.

Det enkla träkorset minner om Inez Palm från Vittsjö.

Där finns nu urnan efter kremeringen av Inez Palm. Hon dog nära 92 år gammal den 5 januari 2012 och ett enkelt träkors meddelar att författaren och miljökämpen Inez Palm har sitt vilorum där.