BOALT. Så här när tiden för storviltjakt närmar sig kan det kanske passa med en händelse och ett par bilder från början av 1930 talet. Händelsen som relateras nedan har skrivits ner år 2002. Berättare är en kvinna som själv upplevt händelsen med älgen Sara. Kvinnan har skrivit ner flera berättelser om sina upplevelser bland annat i Boalt, Vittsjö samt Skånes Värsjö.

Sara har besökt middagsbordet och lämnat bostaden. Alfred Johansson till vänster.

Hon berättar om Alfred i Slättsjö som fann två övergivna älgkalvar i skogen. Dan efter kom älgkon och tog den ena kalven med sig medan den andra gnyende fick ligga kvar. Nästa dag låg kalven kvar och Alfred hade mjölk med sig. Varje dag kom Alfred med mjölk till kalven som han döpte till Sara. Så småningom följde Sara med Alfred hem. Sara gjorde sig hemmastadd hos Alfred där hon fick gå fritt. På natten gick hon in i det tomma stallet och övernattade.

En kväll hade Alfred glömt att öppna porten till stallet. Alfred hade en stor hund som kallades King och hade sin hundkoja på gården. På morgonen upptäckte Alfred sin glömska. I förtvivlan ropade han på Sara. Då Alfred kallade på Sara kom först Sara ut ur hundkojan och sen kom hunden King!

Ryktet spred sig om den tama älgen Sara och många kom för att se en livs levande älg ofta tillsammans med vännen King. Sara följde Alfred var han gick. Påskhelgen 1934 ställde Alfred färden till en bekant i Boalt med Sara tätt intill. De färdades något över en mil på skogsvägar. Alfred blev bjuden på middag i Boalt medan Sara såg sig omkring. Efter en stund travade Sara in genom köksdörren och fram till matbordet. Hembiträdet på gården blev hysteriskt då Sara kom in och gömde sig in i skafferiet. Sara nosade först på en burk med senap och denna föste Sara ner på golvet. Sara fann sen en bukett nyutslagna björklöv och dessa försvann snabbt i Saras mun. Efter hand lyckades Alfred lotsa ut Sara genom stora dörren men Sara fick böja på huvudet för att komma ut genom den låga dörren. Efter en stund gav sig Alfred och Sara på väg hem mot Slättsjö. Alfred blev trött och lade sig att vila i en skogsbacke. Då han vaknade stod Sara och väntade på honom.

Märta, Ingrid samt Alfred Johansson på gården i Boalt tillsammans med Sara.

Detta var inte det enda hembesök som Sara gjorde. Ingrid Friberg som är född och uppvuxen i Slättsjö berättar att Sara även kom på hembesök i hennes hem. Ingrid har själv inget minne av detta men hennes fader berättade att Sara hade gjort överraskande besök i bostaden utan att ställa till med någon skada. Sara liksom dåtidens jägare kände inte till var gränserna fanns. Därför tog sig Sara in på grannarnas åkrar som att beta av de frodiga havreaxen. Detta var inte så populärt och Alfred fick kännedom om att Sara var det första villebrådet som skulle fällas under stundande älgjakt. Alfred oroade sig för det öde som var planerat för Sara.

Det fanns ingen djurpark i Skåne eller Danmark som hade intresse att ta emot Sara. Dock fanns det en djurpark i Hamburg som var intresserad att ta emot Sara. Alfred körde Sara i en bur på lastbil till Helsingborg. Alfred ville inte att Sara i sin bur skulle lyftas på färjan med en lyftkran. Sara togs ur sin bur som sen lastades på färjan. Alfred och Sara gick tillsammans över landgången till färjan in till buren. Sara lade sitt huvud mot Alfreds axel och skrubbade honom på kinden. Alfred grät strida tårar och kanske förstod Sara att de aldrig mer skulle ses!

Ett par bekanta till Alfred besökte senare djurparken och då de kallade på Sara kom älgen fram till dem! Den aktuella skriften, där uppgifterna är hämtade innehåller flera andra berättelser och händelser. Några är mindre delikata och med hänsyn till bekanta och efterlevande kommer dessa inte att publiceras!