LÖNSHOLMA. Det har nästan alltid varit en viss sammanhållning inom jaktlaget i de olika byarna. Visst strulade det till sig om någon bröt mot de ofta interna bestämmelserna. Ofta hade varje lag i sin by sina regler som inte alltid stämde överens med lagstadgade regler. Numera gäller stränga säkerhetsregler med skjutvapen.

Några av personerna på bilden har identifierats som Evert Larsson, Fritjof Bengtsson, Karl Olsson, Bonde Persson, Börje Persson, Bengt Landin och Kjell Landin. Övriga personer är inte identifierbara.

Bilden är troligen exponerad i slutet av 1950 talet. Förr i tiden då en jägare kom in i bostaden hängdes bössan upp på väggen med patroner i piporna. Det förekom också att bössan med patroner ställdes på golvet i förstugan. Ingen hade då en tanke på att barn kunde spänna upp hanen och fingra på avtryckaren! I bästa fall kunde hagelsvärmen utforma ett hål i taket! I dag gäller skärpta bestämmelser.

Längre tillbaka i tiden, i början av 1900 talet var det tämligen obekant var gränserna mellan de olika jaktlagen fanns. En inbiten jägare kunde ströva miltals för att följa ett visst spår. I sådana fall var det ofta många andras jaktmarker som passerades.

Så sent som för 40- 50 år sedan var det andra system. Inbitna jägare strövade omkring på andras jaktmarker med en fågelbok i handen. Då var personen fågelskådare! Under ett par år var ett flygplan inhyrt för att driva älgar mot andra jaktmarker.

Bilden visar ett jaktsällskap som samlats på en gård i Lönsholma. Säkert fanns det patroner i loppet då dagens jakt planerades. Sannolikt var det älgjägare som dryftade dagen strategiska uppläggning. Längden på gevärens pipor ger besked att det var studsare för älgjakt. En sagesman uppger att det var absolut inte fråga om rävjakt. Det blev inget matnyttigt från en räv! Sagesmannen berättar vidare att N N hade inte varit med om det inte var chans på en bit älgkött! Några av männen på bilden ingick i drevkedjan medan skyttarna stod på sina väl utvalda pass.