VITTSJÖ. Dagens julfirande med familjen har ingen motsvarighet med julfirandet på pensionaten. Detta firande tog sin början då det blev tågförbindelse till Vittsjö. Upprinnelsen var nog då det meddelades att den ozonrika luften var välgörande. Då kom människor för att andas in den friska luften. Ryktet spred sig om den hälsobringande luften då fler och fler stadsbor behövde byta ut stadsluften mot ozonrika luften.

Anders Steen bidrog också till att göra Vittsjö känt.

I början av 1900 talet började invasionen under helger och under sommaren. Pensionaten hade sin blomstringstid. Under denna storhetstid fanns det drygt tio pensionat i Vittsjö. Under högsäsong var samtliga pensionat bokade, några bokade plats ett år i förväg. Boende i villor nära pensionaten ordnade med sängplatser åt gäster som inte fick rum på pensionaten.

Vykort från turistgården omkring år 1904.

De flesta gästerna kom tågledes och då var det verkligen fullpackat vid järnvägsstationen. Det kom stundtals över ett hundra gäster med ett tåg. De allra flesta gästerna kom från norrgående tåg med hemvist Malmö, Helsingborg och andra tätorter. Den stora anhopningen av resenärer blev det när många skulle åka hem med samma tåg. En och annan västkustbo, även från Göteborg fann vägen till den ozonrika luften i Vittsjö. Pensionatens vaktmästare hade det extra jobbigt att ta hand om alla väskor med personliga tillbehör. Särskilt under sommartid var det stora väskor med fritidskläder, kanske nytt klädesplagg för varje dag.

Trobecks pensionat vid sekelskiftet.OBS unionsflaggan!

Inför julfirandet på pensionaten i Vittsjö kom gästerna flera dagar innan helgen. De allra flesta kom dock på Lilljulafton för att klara av att installera sig. Då hade vaktmästarna det extra jobbigt. Väskor skulle till pensionaten och in på rummet. Olika modeller av velocipeder användes. Någon hade kraftiga pakethållare både fram och bak. Någon hade en vanlig cykel med enbart pakethållare bak. Väskor bands fast på ramen och då blev vaktmästaren ”cykelförare”. Det gällde nog alla vaktmästare med fullastad cykel. Sedan väskorna var komna på plats var det snart dags att ge sig i väg för att hämta nästa gäng av gäster. Det fanns även vaktmästare på något pensionat för hade släpkärra efter cykel för att få med allt bagage.

Julaftons morgon var en tämligen stillsam tid på pensionaten. Inga extra påkostade rätter fanns. Vid måltiden mitt på dagen märktes det att julhelgen närmade sig. Då kom de traditionella rätterna fram, extra kryddade och pyntade för att reta upp smaklökarna. Då kvällen nalkades blev det supé med julgröt och lutfisk. Sen var det tid för tomten att göra sin entré. Det blev medhavda klappar samt pensionatets klappar som delades ut. Naturligtvis blev det lekar kring granen. Då den yngre generationen hade kommit på plats i sina sängar blev det de vuxna som tog över firandet. Någon speciell ”nattamad” serverades inte.

Stillsam juldag

 Då, på Juldagen skulle en del av pensionatens gäster vandra till julottan i kyrkan. Att gå till julottan med fastande mage var inte populärt. Det blev en snabbfrukost då kyrkklockorna ringde i halvtid.

Då kyrkklockan kallade kom också pensionatsgästerna.

Under många år, fram till slutet av 1970 talet deltog pensionatsgästerna med fackeltåg till kyrkan. Alla facklorna kastades i en hög utanför kyrkporten där de fick brinna upp under tiden julottan pågick.

Utspisningen på Juldagen var inte särskilt överdådig. Ofta var det kalkon som var huvudrätt samt något annat smakligt som tilltugg. Inga andra förlustelser fanns för Juldagen skulle firas i stillhet. För de yngsta var det inte så lätt att vistas i stillhet. På ett pensionat hade ett par försigkomna ynglingar smusslat ner en grammofon i källaren. Där spelades det lekar, danser och julvisor. Volymen på musiken kan inte jämföras med dagen ljudvolym! Det gällde dämpad musik som inte skulle höras upp till festsalen. För säkerhets skull fanns en vakt utplacerad om någon vuxen skulle närma sig källaren. Då smusslades grammofonen undan och när besökaren kom in satt alla ungdomarna på en stol utmed väggen med beundrande blickar upp till taket. Juldagen skulle firas i stillhet!

Det hände även att ett par lokala sångare kom på besök och sjöng stillsamma julsånger.

Slädtur till julottan

På den tiden då det fanns snö på vägarna kom flera besökare från landsbygden till Julottan. Det enda färdmedel som då fanns lämpligt var en släde eller skrinda. Flera sådana ekipage anlände till Julottan med bjällerklang på hästens sele. En och annan hade också en fackla brinnande för att höja friden och stämningen. Hästarna med frånkopplad skrinda bands på särskilda platser utmed kyrkomuren vid Flyvägen.

En ögla finns kvar i kyrkomuren där hästens bindning kunde förankras.

Bilden från Småland där det fanns särskilt stall för hästarna vid besök i kyrkan. 

Festkläder på annandagen

Var det stillhet anbefall på Juldagen var det helt annorlunda på Annandag jul. Både personal och gäster var klädda i smoking och festklänningar. Då dansades det och måltiderna var överflödiga. Det var mat, underhållning och fest hela dagen. Dessa fester höll i sig på ett av pensionaten ända fram till 1960 talet. Några gäster stannade på pensionaten även över Nyårs- och Trettonhelgerna. Beträffande pensionatens nyårsfirande återkommer detta ev i kommande artikel!