HÅRSJÖ. Bengt Jönsson har och håller på med en kulturgärning i det tysta. De gamla stenbroarna på Månatorp och Snickaretorps ägor höll på att överväxas av sly. Genom kontakt med markägarna Björnstorp-Svenstorp fideikommiss och Hushållningssällskapet blev det positivt gehör för uppsnyggning. Alla de sorters sly och annan växtlighet höll på att helt skymma de gamla valvbroarna av kilsten.

Bengt Jönsson tar en kort vilopaus under sin röjning.

Utöver skötseln av egna skogsmarker gav sig Bengt tid för kulturell verksamhet. Det blev inga stora ord utan det kulturella arbetet skedde i det tysta. Helt tyst var det inte utan motorsågens brummande hördes även på avstånd. Det liknade mest en illa skött djungel kring de gamla broarna innan uppsnyggningen började. Alla de sorters buskar växte upp kring hundraåriga minnen. Inom Hässleholm finns det omkring 40 valvbroar av olika utseende och skick. Det är två gamla möllor och sågverk i Vittsjö som är intressanta.MÅNSATORP MÖLLA
Vid Hårsjövägen finns vägvisning mot Månsatorp. Ett hundratal meter in på byvägen finns resterna av en mölla, Månsatorp mölla. Bäcken vid möllan utgör även gräns mellan Månsatorp och Hårsjö byar. På den tiden kallades anläggningen för mölla, antingen det var en kvarn eller sågverk. I dag är det inte mycket som talar för en industri på denna plats. Det är osäkert när denna mölla uppfördes men troligen var den i drift till slutet av 1800 talet eller i början av 1900 talet. Anläggningen var ett sågverk medan den andra anläggning med kvarn låg några hundra meter uppströms. Uppgifter gör gällande att träbyggnaden fanns kvar så sent som slutet av 1950-talet.

Efter röjningen vid Månsatorp mölla kan fundamenten från industrin ses.

Arbetet med anläggande av denna mölla var arbetsamt. En hålldamm för vattnet från Hårsjön måste finnas för tillräcklig kraft för vattenhjulet. Terrängen som sådan ger klart att det måste ha varit ett underfallshjul. På ena sidan finns naturlig höjd men en stenmur anlades på motsatta sidan. Det var inte vilka stenbumlingar som helst som blev mur utan det var huggna flata stenar mot det strömmande vattnet. Där har funnits en byggnad på var sida om åfåran. Själva möllan lär sannolikt legat på östra sidan av åfåran. Ännu kan antas var fundamentet för axeln till vattenhjulet fanns på denna sida. Endast två av väggarna är något så när intakta. Ingången till möllan är trolig då trappsteg kan ha funnits där en öppning ger antydan var ingången fanns. Alla stenarna som inte har naturlig flat sida har borrats och kilats isär. Långa borrhål i stenen ger belägg för detta. Växtlighet och fallande träd är troliga orsaken till murarnas förfall.

Några av träden har avverkats och fler ska bort där sågverket en gång har funnits.

Även om tiden tycks stå still så frodas växtligheten. Själva möllebyggnaden var mer eller mindre gömd bakom och i växtligheten innan Bengt Jönsson började röja området. Nu kan resterna av möllan ses från byvägen. Risken finns att stenarna i kvarvarande väggar kan rasa ner! Det är fritt fram för fantasin att med blicken försöka bygga upp den gamla industrin.  

SNICKARTORPS MÖLLA
Mitt emot Britta och Lars Erik Svenssons fastighet vid Korsahåla finns en mindre byväg österut. Ett par hundra meter in på denna väg finns en väl bevarad valvbro. Där har också funnits en mölla. Vägen över gamla valvbron är avstängde då en ny väg över ån har anlagts Även här är det oklart när bron byggdes samma när möllan uppfördes. De gamla resterna av möllan finns kvar nedströms efter den gamla bron.. Även här kommer vattnet från Hårsjön på väg mot sjösystemen i Vittsjö. Tidigare har den gamla valvbron nästan helt skymd av allehanda växtlighet.

Bengt Jönsson vid sin traktor som lastas med avverkad växtlighet.

Genom Bengt Jönssons kulturgärning, på eget initiativ är den gamla valvbron nu helt synlig. Bron ser bristfällig ut med sina kilstenar. Men bara för 45 år sen färdades tunga timmerlastade bilar över bron. Den gamla tekniken med sådana valvbroar hade varit värd att bevara. Nedströms efter den gamla bron finns resterna från möllan. På denna plats fanns troligen både sågverk och kvarn där också detta vattenhjul drevs med underfall. Klarlagt är att vattenhjulet var i drift under början av 1850 talet.

Den gamla och välbehållna valvbron kan nu beskådas efter röjningen.

Ris, kvistar och annan växtlighet kommer så småningom att finnas vid skolan i Hårsjö som grunden för Valborgsbål. Bengt Jönsson är verkligen värd uppskattning för att helt frivilligt och på eget initiativ klarlägga gamla minnesmärken. Hade inte detta skett nu hade risken varit överhängande att industrierna hade försvunnit och raserats av växtligheten. En verklig kulturgärning i det tysta.