Ingrid Olofsson berättar om sin första anställning som piga.

I början av 1952 och drygt 15 år ung började jag ett arbete som piga på en bondgård i Halland.

Alla på en bondgård förekommande göromål kunde ingå i arbetet. I en ladugård var det förmannens sak att ta hand om gårdens djur. En dräng fanns också på gården. Familjen bestod av en gammal farfar, man, hustru och två pojkar, fem och tre år gamla. En tredje pojke föddes under den tid jag vistades där. Att delta i allt inomhusarbete under en duktig bondmoras ledning blev mycket lärorikt.

Utomhusarbetet bestod av att gallra betor samt delta i sättningen av potatis, hacka ogräs i betland och potatisland och hjälpa till med höskörden. På hösten blev det skördearbete med säden, plocka potatis med hjälp av hackan, ta upp betor och trädgårdsarbete. De travade sädesnekarna skulle lastas för färd in på logen. Då var det pigans uppgift att ”stå i lasset”. Alltså lägga nekarna på vagnen. Det var nödvändigt att trava nekarna så lasten blev rak och inte lutade åt något håll. Ofta var det två sammankopplade vagnar som skulle lastas. Vagnarna drogs av två hästar som förhoppningsvis stod stilla vid lastningen! Farfar på gården hade sina funderingar: Kan pigan klara av detta? Allt gick bra och båda lastade vagnarna kom hem till gården. Det kunde hon visst var farfaderns kommentar! hm hm. ”Pigan” hade av sin pappa fått lära detta under sin uppväxt på ett litet lantbruk på elva tunnland.

I övrigt var det att se till samt passa barnen, städa, tvätta och laga mat. Dessutom skulle pigan hjälpa den vävkunniga bondmoran att montera upp vävstolen. Bondmoran delade med sig av sin kunskap och pigan fick dessutom prova på att väva. Lönen som piga var 100 kronor i månaden samt fritt vivre (mat och husrum). Efter drygt två år slutade pigan sin anställning på egen begäran. Pigan hade som framtidsmål att arbeta med äldrevården. Det blev fortsättningen på ett arbetsliv som började med piga. En piga