VITTSJÖ. 1969 började ett antal motionärer och hembygdsfolk en 53 kilometer lång vandring. Avsikten var att hembygdsfolk skulle lära känna den riktiga gränsen för Vittsjö kommun. Det blev delvis strapatsrika vandringar men också besök vid många kulturella platser. Färdledare var Evert Andersson som rekognoserat etapp efter etapp för att finna den riktiga gränsdragningen. Efter tre år och nio etapper var vandrarna framme vid ”startplatsen”.

Skuruhall där många gränsvandringar har startat.

Av tradition har tidigare gränsvandringar startat vid Skuruhall, norr om Emmaljunga. Redan år 1050 finns namnet Skuruhall nämnt som en gränsmarkering. Det var först 1553 som Skuruhall blev officiellt gränsmärke mellan Skåne Småland (Sverige Danmark). Dessutom sammanstrålade fem byar på just denna plats. Legendariske Harold Persson har haft Skuruhall som utgångspunkt bland annat vid 25 årig gränsvandring från kust till kust, Kalmarsund- Kattegatt. Vandringen runt Vittsjö sockengräns började vid Lilla Vittsjö 1969. Sakkunniga informatörer där var Egon Nilsson och Magnus Delsmark. Honnabron vid Honnabacken passerade liksom resterna av en vattenkvarn passerades där en kvarnsten markerade platsen. Efter passerande av Altarstenen mötte en buss i Ubbalt för transport till startplatsen.

Malte Nilsson fanns på plats och informerade om bygden.

Nästa vandring startade i Ubbalt och hade målgång sedan Flädet hade passerats. Där på Flädet var den bekante byggmästaren Malte Nilsson född. 84 årige Malte Nilsson fanns på plats och berättade om sin barndoms bygd. Flera mindre sjöar hade gränsen genom sjön varför vandringen fick förläggas utmed stranden. Av denna anledning blev färdsträckan något längre.
Årets tredje vandring passerade Hästkälla där en sten markerar gränsen mellan Vittsjö och Visseltofta socknar. Där sammanstrålar även fyra byars gräns.
Nästa års vandring startade vid Bröna. Vid gränsmärket Skuruhall fanns Harold Persson på plats och berättade historien om gränsmärket. Det var där han 1960 startade vandringen utmed den gamla riksgränsen. Nu hade Evert Andersson helt övertagit informationen och ledarskapet. Årets andra vandring startade vid Skuruhall och fortsatte till den gamla krogen Ormaskull och Trätoskogen. Etappuppehåll gjordes vid ”Tattratavlan”, gränsmärke mellan Skåne och Småland. På denna plats har tidigare funnits kungörelsen att tattare ägde inte tillträde. Därav namnet. Vandringen fortsatte till Tullportsön och fram till Kraxasjön. Någon båtförbindelse fanns inte varför färden fick förläggas utmed stranden. Vid passerande av skriftställare Ernst Paulssons hem lämnades information om hans stora gärning, bland annat utgivare av ”Torp och torpare...”. Vid etappmålet Lilla Boaberg tackades färdledarna Evert Andersson och Eskil Persson.
1988 års vandring började där förra slutade vid Boaberg. Ett par uppehåll skedde vid torp som beskrivits av Ernst Paulsson. Sen nalkades Flåssmyr och det omtalade gränsbuktningen ”Kopatten”. Under Andra världskriget bröts det torv även på Flåssmyr. Det blev sämre med avsättningen av torven. Därför kunde gränsvandrarna se flera meterhöga och tio meter långa ”torvåsar”. Numera är dessa torvåsar bevuxna med skog. Vad kommer framtida forskning att komma till för något resultat beträffande dessa åsar?

Endast den gamla skylten talar om att här fanns Bäckalids handelsträdgård.

Vid nästa gränsvandring 1988 var det Allan Hallström som ledsagade. Då passerades även ett par ”vattendelare”. Sockengränsen passerades intill Bäckalid handelsträdgård där Sven Pihl började sitt yrke som blomsterhandlare. Gränsen fortsatte över sanka Stensmyr där det blev trevande steg på de tuvor som stack upp. Gränsen passerade rakt genom vattenfyllda Stensgyl. Av förklarliga skäl togs ett betryggande avstånd förbi gylet! Efter passerande av Stensmyr blev det fikapaus på Gylön.

Gränsvandrarna har tagit fikapaus på Gylön.

Där var det (Sten) Per Persson som berättade om platsen med Äggastenen, Fogdens, Homplingens och Tullportakärret samt om torp i närheten av Stensmyr. Färden fortsatte till Härds gravplats i sockengränsen Vittsjö- Röke där blommor lades ner på gravkullen.

Härds gravplats i sockengränsen Vittsjö- Röke.

Vid näst sista vandringen 1989 passerades Niestuebacke och Barnakull samt tresockengränsen Vittsjö- Röke-Norra Åkarp. Vid Olastorp besågs flera sågmöllor där kvarnsstenar vittnade om forna tiders aktiviteter.
Sista etappen av gränsvandringarna passerade även strandkanten av Vegesjö samt en linbasta vid Döingabacken och Husarlyckan. Flera stenar med inhuggna bibelord passerades. Dessa stenars inskrift är sentida ursprung vid den aktuella gränstvisten. Den helt torrlagda Hagsjön kunde passeras med gränsen som riktmärke.

Vid sista etappen delade Karin Carlsson ut diplom bland annat till Egon Nilsson.

Under den sista vandringen fanns en för de flesta okänd vandrare. Det var först vid målgången som presentationen skedde. Det var kultursekreterare Karin Carlsson som delade ut diplom till de åtta deltagare som vandrat alla sträckorna. Totalt var det 44 personer som deltagit i en eller flera vandringar. Då riktades speciellt tack till Evert Andersson som rekognoserat åtskilliga mil för att finna den gamla gränsen.
Som avslutning på gränsvandringen serverade Signe och Gunnar Schalin ärtsoppa på sin gård intill start/målplats. Därmed var 53 kilometers gränsvandring under tre år avslutad.