VITTSJÖ. Signaturen ”Balder” alias Hans Flyborg berättade i flera artiklar från 1930-1940 talet om övernaturliga händelser i Vittsjö. Flyborg kom till Vittsjö på 1920 talet samt avled 1961. Hans uppteckningar finns bevarade till eftervärlden.

En av hans artiklar återges här: År 1943 berättade Balder om tidigare generationers övertro på spöken och andra vidunderligheter. Då berättade Balder om sägner efter slaget vid Vittsjö 1612. Flera personer hade då berättat att de vid flera tillfällen sett krigare från slaget. Det hade varit krigare som kommit vandrande på vägen invid Gustav Adolfsbron och där massgraven senare upptäcktes. Mestadels har det varit vid skymningsdags då dessa varelser uppenbarade sig. En kvinna berättade att hon på Julafton omkring 1890 hade sett fyra krigare komma från Skansen och passera vägen där de försvann som dimfigurer. En man kom cyklande vid Skansen och mötte då en forvagn av ålderdomligt skick, förspänd av fyra hästar. Den cyklande mannen blev inte förskräckt av detta utan cyklade rakt igenom det han såg. Då han passerat det han såg vände han sig om och då var allt borta.

På 1830 talet hade en yngling som passerat bron sett en ålderdomlig man sittande vid en buske. Mannen hade långt hår som hängde ner på ryggen. Mannen var dessutom klädd i fårskinnspäls med ullsidan utåt. Ynglingen hälsade men fick inget svar. Ynglingen uppfattade att det var ”Näcken” eller Bäckamannen som satt där.

Den som försökte meta upp fisk från Havraljunga gyl hade ingen fiskelycka med sig. Men om metaren först kastade ner ett mynt i gylen kunde metaren dra upp fisk i mängder.

Vidare hade Snapphanar kunnat beskådas vid det som kallades Snapphaneborgen. I dag kallas platsen Vittsjöborg. Det var råbarkade män som då kunde ses och ingen vågade komma närmare dessa råa sällar. Dessa grymma män gjorde ingen skillnad på vän eller fiende utan alla behandlades lika illa.

Betydligt angenämare var det att beskåda dansande älvor vid ”Tolvportakällan”. Sägnen förtäljer att då två unga män passerade intill Tolvpotakällan observerade de ett ljussken. I detta sken såg de tolv dansande älvor utförande graciös dans. Efter en stund öppnades tolv portar och älvorna försvann in i var sin port och därmed försvann även ljusskenet.

Ett hundratal meter från Tolvportakällan finns Äggastenen där Gunnar Hallström diktat och skrivit in en vers. På den tiden när människor gav sig tid att sitta ner i brasans sken levde sägnerna vidare från generation till generation. I dag ger sig inte människor tid att sitta ner i lugn och ro. Ingen ger sig tid att berätta för nästa generation. Tack var ”Balder” finna många av forntida sägner nertecknade till eftervärlden.