VITTSJÖ. Egon Nilsson, ”Egon mitt i byn”, var den verklige bygdekännaren. Han kallade sig i bästa fall för amatörforskare. Han var långt ifrån att kalla sig forskare och absolut inte på vetenskaplig grund. Det Egon dokumenterade var fakta. Det var inga gissningar och det Egon skrev ner skulle vara rätt och riktigt.

Egon hade stort intresse för kyrkor, helst då det inte var gudstjänst! 

Han intresserade sig för interiören och bokförde alla de närmare 300 kyrkor som han besökt.

Genom hembygdsrörelsen blev jag mer bekant med Egon. Många gånger fanns jag i hans villa mitt i byn. Där kunde han berätta det ena och det andra som var intressant. Misstaget gjordes att det Egon berättade skrev jag inte ner. En och annan berättelse nertecknades med det kunde blivit mycket mer. En uppmaning: Skriv alltid ner det du har hört! 

Egon var visserligen född i Hagsjö och hade givetvis sina starkaste känslor för Norra Åkarp. Men hade hade även stort intresse för Vittsjö. Jag är stolt över att helt privat, som Egon uttryckte det, få några pärmar med hans samlade skrifter och berättelser. Jag blev vittne till hans noggrannhet. Vid ett tillfälle hade han skrivit ner nästan en hel A 4 sida då han observerade att han varit svävande i en mening. Hela sidan hamnade i papperskorgen sedan han skrivit om den i rätt formulering! Den som kommer efter mig skall veta att det skrivna är sant!

En sak som Egon aldrig glömde var en artikel i tidningen Smålänningen. Egon var övertygad, annars hade han inte fört det vidare. Han upptäckte resterna av en borg på en ö i Hinneryd. Han bjöd in hembygdsfolk samt pressen för att visa sitt fynd. I tidningen kunde senare läsas: En mindre vetande person påstod att det varit en borg! Egon bjöd sen in arkeologer och dessa var helt övertygade att det varit en borg. Någon rättelse kom aldrig i pressen. Jag har tillsamman med Egon varit på platsen och sett det som senare konstaterades varit en borg!

En av de minnesstenar som Egon slipat in data. Denna sten kom på plats i Hagsjö 1992.

Egon hade massor av mikrofilm och egen läsapparat. Vid flera tillfällen fick jag uppgifter från Egon, uppgifter som jag sökte. Pärmarna innehåller tämligen många foton, dels äldre och dels som Egon själv fotograferat.
Egon hade en skogsfastighet i Vivljunga. Där fanns några torp som Egon bland annat hade forskat fram. För att torpen inte skulle falla i glömska åkte han med traktor till platsen och fann någon lämplig sten. Stenen lastades på traktorn och Egon åkte till sin lada. Där ristade han in namn på torpet samt ägare och årtal. Inristningen skedde med hjälp av en vinkelslip! Sen körde Egon tillbaka med stenen och placerade den på lämplig plats vid torpet.

Här bodde Egon mitt i byn.

Observera telefonstolpe samt milstolpe. Bilden från 1930? talet. Vid flera tillfällen var vi på besök hos Vivljunga hembygdsförening och Skeensgården. Egons insatser bedömdes så värdefulla att han utnämndes till hedersmedlem.
Flera sådana hembygdsmänniskor skulle det finnas som arbetar i det tysta med lämnar efter sig värdefull dokumentation!