Sommaren samma år tillkom även VITA HÄSTEN. Det var otroligt vackert beläget alldeles intill sjön vid norra infarten till Ubbalts naturreservat. Det var också den enda "riktiga" krog de yngre gästerna besökte då de ville "slå runt" eller få en "tår på tanden". Det var ett lite exklusivt hotell med restaurang och sex rum med en otrolig utsikt över en av Vittsjöns många vikar. Den vita hästen betade utanför.

Det var den här anhopningen av pensionat och kommunens välkomnande attityd, som fick mig och min familj att fastna för Vittsjö för att etablera en motellanläggning här. I begynnelsen var det tänkt att bli endast en bensinstation, det var Gulfs enda krav, men omständigheter gjorde att vi tillsammans med Gulf vidgade vyerna och byggde den anläggning det blev. Vi kom att bli mycket väl uppbackade av kommunens politiker och tjänstemän, som ju var inriktade på Vittsjös huvudnäring -turismen.

Fyrtio år senare är det nästan omöjligt att förstå de priser vi tillämpade under de sex år vi överlevde. De var branschanpassade, så utgången av verksamheten, berodde inte på vår prislista men väl gästantalet. Här är några exempel på de priser vi hade vid öppnandet:

Ett enkelrum kostade 17,00 och dubbelrum 24,00 kronor. Alla rum hade dusch och toalett. Frukost tillkom.

En "dagens" vid lunchtid kostade 4,75 kronor och en kopp kaffe 75 öre.

Biff med lök och grönsaker på tallriken kostade 6,50 och fjärilsstyckad fläskkotlett 6,00 kronor.

En hamburgare med bröd betingade 2,25 och med pommes frites 3,00 kronor.

Vi serverade inte vin och starksprit bara mellanöl, som ju kom i marknaden 1965.

En stor fatöl (en halvliter) kostade 3,00 kronor och en liten (33 cl) 2,25. I flaska var priset 2,25 kronor. en läsk 1,75. Betänker man vad vi alla tjänade vid den här tiden var det förmodligen jämförbart med dagens priser.

Det visade sig tyvärr att vi valt fel. Inte vad det gäller orten men väl tidpunkten. Vi och pensionaten fick i mitten av 60-talet möta avvecklingsperioden av ett mångårigt traditionellt semesterfirande i Vittsjö. Ortens stora dragningskraft som rekreationskort dog successivt sotdöden. Det tog ett decennium ungefär. Det var omöjligt för oss att tackla lockelsen till varmare länder. Den yngre generationen valde de alternativen. Vi hade att konkurrera med charterresandet, som lockade med snabbt flyg eller buss. Vi kunde aldrig möta konkurrensen. Till Vittsjö hade man kommit på somrarna och vid högtider för att njuta av den vackra naturen, den ozonrika luften och inte minst den goda maten.

De ställen man bodde på var:

VITTSJÖ HOTELL OCH GÄSTGIVARGÅRD. även benämnt HOTELLET. Numera ombyggt för att kanske bli ett hem för återanpassning av ungdomar med problem. Det var "stället" där man hade sina fester och till och med kunde bli serverad mat oanmäld och få en grogg därtill.

SOLHÄLL numera ett sjukhem - drivs av Partnergruppen.

TALLBACKEN fungerar fortfarande som pensionat och har mycket gott rykte för den speciella och goda maten och inte minst vinerna från den utgrävda vinkällaren.

IBEGÅRDEN heter numera FURULIDEN och drivs som övernattning för hitresta med tyngdpunkt på golfspelare. Här samlas man också vid familjehögtider och aktiviteter i föreningarna.

MISSIONSHEMMET drevs vid den här tiden av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Är numera vandrarhem i Svenska Turistföreningens regi..

GAMMELGÅRDEN är idag vårt bibliotek där man även binder böcker eller kan bese en konstutställning.

PENSIONAT SJÖVIK är ombyggt och innehåller bostadslägenheter.

TURISTGÅRDEN heter idag TORNET och ingår i en kedja av konferenshotell.

TROBECKS har blivit ett "särskilt boende" där äldre med mer eller mindre krämpor erbjuds att bo. Det är främst kommunerna som är de betalande kunderna.

WINBERGS PENSIONAT låg på sin tid vid kyrkogården bakom bostadsområdet Eken.

HEMGÅRDEN finns idag inte längre.

VITA HÄSTEN är tyvärr rivet. Där finns numera ett fashionabelt boende.

Vittsjö var en synnerligen liberal kommun genom att man mer än vad som var vanligt beviljade pensionaten fullständiga rättigheter att servera öl, vin och starksprit. Det var givetvis ett plus i marknadsföringen. Det fanns dock ett ställe där sprit, TV eller andra vanligen förekommande "syndiga företeelser" inte fick finnas - Missionshemmet. Hylands lockande TV-program "Karusellen" på lördagarna innebar väldigt ofta att vi hade cafeterian på Sjöhästen välfylld av gäster från just Missionshemmet. En flaska vichyvatten och fyra glas var den återkommande beställningen då missionshemmets gäster "vilade ut" i vår cafeteria. Den buteljen kostade två kronor.

Hit kom vi, en småbarnsfamilj från Stockholm, för att tillsammans med andra i familjen "göra oss en förmögenhet" genom att driva en rörelse där den ekonomiska tyngdpunkten skulle vara att hyra ut rum, brassa hamburgare med pommes frites, servera kaffe och öl och sälja bensin och oljor av Gulfs fabrikat. Gulf förväntade sig också att vi skulle utföra service på bilarna. Det överlät vi, med varm hand, till Claes på BP tvärs över vägen. Den hedersmannen kunde vi inte konkurrera med.

Bensinförsäljningen kom att bli mer av en belastning än en tillgång. Samarbetet med Gulf kom också att bli endast finansiellt och tur var det.

Då vi tvingades att stänga år 1970, eftersom "det inte gick runt", var det skönt att ha en finansiellt stark sleeping partner. Tack Gulf!

Vi, i familjen, kom lyckligt undan utan skulder men med många roliga och otroliga minnen värda en kria för sig.

Jag tror faktiskt inte att vi var en bastard - bara fel i tiden.