Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 2.

VITTSJÖ. Det var kri(g)sartat även i Vittsjö under andra världskriget. Sverige var neutralt men det gav ingen säkerhet. Sverige var hotat mer än en gång. Genom regeringens skumma men nödvändiga handlande lyckades de hålla fienden utanför landets gränser. Främmande trupper passerade Sverige som ett genomfartsland! Främmande makts sympatisörer även i Vittsjö utförde sin uppvaktning då tågen passerade orten.

Detta fordonshinder finns vid Gundrastorp.

Vittsjö var i ett kritiskt läge då ”Andra Per Albinlinjen” passerade. Denna linje fanns mellan Båstad – Blekinge, eventuellt till Lönsboda. Uppgifterna är osäkra då denna linje sammanstrålade med linje Ett! Flera vattendrag och sjöar var naturligt oframkomliga och då återstod enbart vägarna. Minst tre broar inom Vittsjö socken var förberedda för sprängning. Med tanke på den tidens kunskaper från försvarets sida angående sprängningens inverkan får det nog betraktas som ett skrämskott!

Vid Gundrastorp, Snärshult och Lehult fanns fordonshinder med kraftiga betongfundament. Passagen mellan dessa hinder i Lehult var minimal. En lastbil kunde med försiktighet passera. Dåvarande lantbrukaren Oskar Svensson hade som uppgift att vid mörker markera hindren med en tänd stallykta. I det hemmet var det säkert inte brist på fotogen! Vid båda sidor av betongfundamenten fanns grävda diken för att eliminera färd i terrängen. Cirka 100 meter från detta hinder fanns ett riktigt uppbyggt skyttevärn som var ingrävt i en grusbacke med fritt skjutfält mot hindret. Detta hinder är inte synligt i dag. Fundamenten är nergrävda i mossen och diken är fyllda. Dessutom är skyttevärnet helt raserat efter skogsavverkning.

En sådan enkel stallykta varnade för avsmalnande väg!

Fordonshindret vid Gundrastorp finns bevarat intill kvarnbyggnaden. På en höjd intill sjön fanns ett skyttevärn bestående enbart av ett nergrävt värn med skjutriktning mot hindret. Även på andra sidan ån har funnits mindre värn på Ekholmens sida.

NOT. Några arkeologstuderande besökte platsen för många år sen. De konstaterade att värnet var en varggrop! Detta registrerades också i Hembygdsförbundets förteckning som sådant. Efter fler påtryckningar med bevis ändrades det så småningom till skyttevärn!

Utmed Vittsjöns norra strand, från Kallsjön till Torsnäs har det funnits 30 mindre skyttevärn med skjutriktning mot järnvägen. Dessa värn var blott en mindre fördjupning med plats för ett par soldater med kulspruta eller mausergevär. Teoretiskt sett var avsikten att beskjuta tåg eller främmande soldater som lämnade tågsättet. Vid ett av värnen fanns telefonkabel på sjöbotten in till fastlandet andra sidan sjön. En orsak till att så många skyttevärn grävdes på så kort sträcka kanske var att hålla soldaterna sysselsatta med något kroppsarbete?

Försvarsmakten planerade: Tänk om den led Fi var så försigkommen att använda gamla vägen från Lehult via Skinnkjortlaliden, Knorren och Västanskogen? Strax innan Knorren placerades stora stenar ovanpå varandra. Ett par man kunde med enkelt handgrepp vältra över stenarna på dåvarande väg. Strax intill fanns en stor gran. Fällskär sågades i halva granen. Vid akut läge kunde en andra halvan snabbt sågas och trädet fälldes över vägen.

Det var oerhört mycket försvarsarbete som utfördes enbart med handkraft. Det var då!