Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 6

VITTSJÖ. Då krigslarmet blossade upp 1939 vaknade även Sverige upp ur sin trygghetsdvala. År 1939 var det inte så aktuellt med försvar i neutrala Sverige. Vid ockupationen i grannländerna vaknade Sverige upp. Det neutrala landet måste värna om riket då något större förtroende inte fanns mot det anfallande Tyskland. Då kallades tusentals värnpliktiga in till sina regementen. Hemvärnet och civilförsvaret blomstrade upp.

En färist kan inte ersätta fordonshinder!

Utmed kusten, från Halland till Blekinge byggdes närmare tusentalet bunkrar med skjutriktning ut mot havet. Arbetskraften var fulltalig då de inkallade värnpliktiga måste beredas sysselsättning efter grundutbildning på sina förläggningsorter. Värnpliktiga rekvirerades även från Mellansverige för att bli bunkerbyggare. Läget var nog aldrig så ”hett” att värnen sannolikt varit bemannade av soldater?

Vid Rommentorp kan denna skyttegrop skönjas. Frontvärnets stenar har delvis blottlagts.

Även i Vittsjö utfördes förberedelser att mota fientligt anfall. Försvaret utgick från att den lede Fi skulle komma väster ifrån. Några skyttevärn är inte bekanta utmed Värsjövägen från Boalt till Hästhult. Däremot fanns det både skyttevärn och skyttegropar vid Rommentorp och Höjalen. Ett skyttevärn fanns på ”Basteliden”. Det fanns kvar i någorlunda skick fram till slutet av 1980 talet. Flera år efter krigets slut fanns det möjlighet att gå ner i värnet där vilbänk och skjutbord med skjutglugg fanns kvar. Dessutom fanns det ett par skyttegropar vid vägkorsningen.

Denna kartskiss visar försvarsanläggningarna vid Höjalen.

Vid tidigare vägen mot Furutorp var det en samling av försvaret för landet. På samma plats anslöt även den tidigare landsvägens sträckning. Där fanns skyttevärn på kullen NO om vägkorsningen. Detta värn var för 25 år sen raserat men en i försvaret engagerad visade platsen där spår efter värnet kunde skönjas. I vägkorsningen, söder nuvarande väg fanns fem skyttegravar, alla med skjutriktning åt väster. Mitt emot minnesmärke med propellern fanns en skyttegrop.

Ännu i dag kan hålan skönjas där skyttevärnet fanns.

Orsaken till de många värnen i Vittsjö var att ”Per Albinlinjen” passerade just Vittsjö. Efter ytterligare uppgifter kan det vara tredje linjen som passerade Vittsjö. Tidigare har antytts att det varit andra linjen men denna linje hade annan sträckning: Landskrona- Höör till Åhus. Därmed måste tredje ”Per Albinliinjen” funnits: Båstad via Vittsjö till Blekinge. Utmed denna sträckning fanns flera naturliga hinder i form av sjöar. Särskilt i Vittsjö finns det naturliga och omfattande hinder. Några uppgifter om dessa linjer finns inte att tillgå hos Försvarsstaben. Troligen var många broar förberedda för sprängning för att hindra överfart. Troligen även denna bro mellan Rommentorp och Höjalen. Skrivaren av denna artikel har blivit visad förberedelserna för sprängning. Tidigare har påtalats att kunskapen om detonationernas verkan var minimal. Vid en bro fanns hållare där sprängsatsen kunde hängas upp under bron! Åverkan kan nog jämföras med skrämskott?

Om denna bro hade raserats hade den sannolikt inte blivit renoverad till sitt ursprung.

Valvbron, Gustav Adolfsbron var förberedd för sprängning. Visserligen fanns skyttegropar norr om bron men inte söder om. Försvarsmakten hade tydligen tanke på att den lede Fi kunde komma norr ifrån! Det hade varit tillräckligt att lossa ett par kilstenar så hade bron rasat! (Den nya bron tillkom 1952) På flera platser fanns mindre grupper av hemvärn. Det var bönder som samlades inför viss utbildning inom kåren. En kommunal tjänsteman, med kaptens grad blev utsedd som hemvärnschef och det var inte lätt att få någon disciplin bland bönderna som hellre talade om väder och skörd. Då hemvärnschefen kommenderade GIVAKT tänkte bönderna mer på ge akt på skörden!

Baracker till Tyska hären
Det var nog inte helt legalt med vissa transporter i neutrala Sverige. Åkeri, bland annat i Bjärnum transporterade monteringsfärdiga baracker från Oskarshamn till Haparanda. Därifrån blev det transport till Finland där Tyska trupperna behövde barackerna! Det blev flera turer över gränsen med tvivelaktigt innehåll på lastbilsflaken.

I Sverige var det ransonering även på däck till lastbilar samt bränsle till fordonen. Inne i Finland var den Tyska hären väldigt godsint både då det gällde däck och bränsle. Sannolikt var slitaget på däck ganska omfattade! Dessutom var det säkert stor åtgång på bränsle till fordonen! Även chaufförerna fick sin grundliga ersättning som i bästa fall kunde vara nära tjugofaldigt mer än en Svensk lön! Det har inte framkommit vad det var för transporter som skedde från Sverige via Finland till den Tyska hären. Kanske lika bra det. Det var åtskilliga transporter som åkarna utförde under de upp till sex månaders vistelse i gränslandet.