Vedkapning. I dagens samhälle är det nästan bortglömt vad kapning av ved innebär. Mycket få, kanske räknat ‰ i tätorterna. På landsbygden är det främst skogsägare som eldat med det som naturen ger!

De var tämligen kluriga i äldre tider. Flygande kapare kan det nämnas?

Förr var det fällsåg, bågsåg (buasåg) samt yxa som gällde. Sen kom motorsåg och hydraulisk vedklyv. Sen kom det inte mer förrän brännolja, elvärme och solceller kom in i systemet Bilden visar hur mekaniskt vedkapning kunde ske på 1930- 1940 talet. 

Då började både flygande smeder, flygande hovslagare och flygande vedkapare komma in i det då moderna samhället. En lastbilshytt (?) monterades på ett chassi eller kan det varit ett lastfordon som kapats av? Kanske är det en vild gissning då fordonets framhjul består helt av metall medan bakhjulen av praktiska skäl försetts med någon form av gummiring. 
På denna ”flygande vedkap” var det monterat en vedkap (se bild). Genom att hissa upp bakändan på ekipaget med hävstång hängde drivhjulen i luften. På ett av dessa gummiförsedda hjulen lades en flatrem fram till remskivan på kapsågen. Då motorn startades och växel var ilagt kom både bakhjul och kapsågen i drift. Sen var det enbart att föra fram ”vaggan” till den roterande klingan.
Bakom ”hytten” syns ett gammalt oljefat. På fatet finns angivet fotogen samt Nafta. Detta oljebolag var ryskt och sannolikt drevs motorn med rysk fotogen. Mannen på bilden kan vara ”Hyvlare Gunnar” men det kan även vara en företagare från Skånes Värsjö eller Skånes Fagerhult. Du som kan identifiera mannen får gärna höra av dig till skrivaren!

På ett lantbruk med tre-fyra eldstäder åtgick flera m³ kluven ved för uppvärmning.

Kåseriets skrivare har minne från barndomsåren att i mitt hem kom en sådan flygande vedkapare och kapade upp ved till bränsle i kaminerna. Kaminen var glödgande vintern 1939-1940 då det en natt var – 42ᵒ kallt. Då förbrändes stora mängder ved.