En kamrat som dristade sig till att tala klarspråk och fullfölja meningen - "fröken, jag behöver skita" - fick begrunda sitt misstag i skamvrån under resten av lektionen. Trots det nesliga straffet steg hans aktier på skolgården - de sjönk emellertid till bottennivå i hemmet när skvallret nådde dit. Lojalitetskonflikter är ingen modern företeelse.

Vid införandet av ny teknik, vattenklosett, har lokalen i fråga fått finare namn som WC och toalett, vilka bedöms godtagbara i de flesta sammanhang.

Numera har ordet skit fått en annan innebörd. Man har skitroligt, maten smakar skitbra och det mesta är skithäftigt. Fast man förfasar sig fortfarande över att ha trampat i hundskit men blöjbarnet bajsar eller lassar. Damerna pudrar näsan i damrummet efter att ha druckit ett skitgott vin. Herrarna hälsar på påven, som regel dock inte i damrummet. I vissa sammanhang talar man om att göra stort eller smått, som ju också fått sina egna symboler på moderna toastolar.

I det militära gjorde dom det i latriner, men i den mansdominerade miljön användes ett betydligt grövre språk för de normala kroppsfunktionerna. På Revinge ansvarade fanjunkare Rosengren för tömningen av kärlen som placerades ut vid alla förläggning, och han brukade tala klarspråk. Vid en generalsgenomgång under en övning med förband från hela militärområdet tyckte han att det blev "för mycket av det goda", så han reste sig och frågades den samlade befälseliten; "Jo alltså, jag bara frågar alltså, dom där jävla smålänningarna - har dom kommit hit för att öva eller skita?"

Ett annat ord som omvärderats är "arsle" eller "aschle", som det ibland uttalas eller skrivs. När jag växte upp vågade man ibland i lönndom kalla ändtarmsöppningen för "ashål". En språkvetare får väl klara ut hur vårt ashål har blivit arsle, med eller utan sch-ljud i rikssvenskan, eller om "ars" eller " le" har något annat dunkelt ursprung. Idag är det acceptabelt att kalla någon "jävla arsle" om han/ hon bedöms vara en riktig skitstövel. På genuin skånska blir vederbörande ett "rövhål".

Jag skall avsluta med en "sann" historia om ett par bröder från Sösdalatrakten som också talade klarspråk. Många har säkert sett dem cyklande, aldrig i bredd, alltid den ene före den andre. Ibland var cyklarna sammanbundna med ett snöre. Framryttaren slet som ett djur medan bakryttaren verkade ha det ganska behagligt. De var ungkarlar men hade tydligen ett visst kvinnotycke. Vid Bosarpssjön fanns i mitten av 1900-talet en utedansbana och dit cyklade de båda bröderna ofta. De stod och hängde vid dansbaneräcket och kommenterade dansade parens övningar och utseende. När dansen var slut cyklade de hem. Vid ett tillfälle hade polisen trafikkontroll i Häglinge. Någon cykelbelysning hade de båda bröderna inte, så när de kom till poliskontrollen kom ett myndigt påpekande; "Hallå där - ni skall ha lyset tänt när det är mörkt." Den förste brodern tittade inte ens upp utan trampade lugnt vidare med kommentaren; "köss me i röven". Broder nummer två som kom strax efter kompletterade med "me mä".