VITTSJÖ. Artiklar har tidigare publicerats angående beredskapen i Vittsjö under Andra världskriget. Troligen är detta den sista av de tidigare åtta artiklar som publicerats på denna sida. Om nya och kompletterade uppgifter kommer fram blir det kanske en fortsättning?

Varje kupong gällde för 32 gram mjukt eller 20 gram hårt bröd, eller 40 gram pepparkakor.

I tidigare artiklar har lämnats uppgifter om tjänstplikten och ransoneringstvång. Skogsägare ålades att avverka viss kvantitet ved för uppvärmning av vedpannor. Detta var flera år innan eldning med brännolja kom i ropet. Veden räckte inte till då stora hyreshus i städerna slukade mängder med ved. Då kom reservbränsle in på marknaden. Utvidgning av odlingsbar mark tog fart. Vid denna tid var det också tämligen högaktuellt med de stubbar som fanns i och under markytan. Där fanns då stubbar från avverkning av skog men också stubbar från tidigare generation av skog. Det var inte direkt något högre bränslevärde i dessa stubbar men nöden har ingen lag! Idealet var kådindränkta stubbar av tall. Där kunde bränslevärden bli tämligen godtagbara.

Stubbarna har kommit ovan jord.

Nu återstår drygt arbete med yxa och såg. Det var då den nödvändiga ”jätten” kom i ropet, Med sina tre ben ovanför stubben drogs denna upp med en krok i stubben. Vissa stubbar kunde vara så ”illbattiga” att de fick sprängas sönder med dynamit eller särskilt sprängämne som tagits fram för sådana ändamål. Då var det inte stora problem att få ut licens för inköp av dynamit. Ett intyg från landsfiskalen räckte, antingen det fanns stubbar eller ej! Stubbarna fick sågas eller klyvas för lagom storlek till vedpanna. Sen skulle vedklamparna lastas på vagn med järnhjul samt transporteras till plats för avhämtning med gengasdriven lastbil. Humorn sade att det fick inte vara så stort luftrum bland stubbarna att en hatt kunde kastas igenom!

Utöver stubbarna som bränsle var torv ett reservbränsle. I dag finns många sådana torvgravar ute på skilda mossar. Med tiden har dessa växt igen med skog och sly. Denna eldning med torv förekom långt efter krigets slut. Sannolikt är det många vilda djur som hamnat i en sådan vattenfylld torvgrav och gått en kvalfull död tillmötes.

Under tiden 12 april -24 maj 1940 var det total mörkläggning oavsett vilken belysning det gällde. Då salufördes mörkrumsgardiner. Även cyklister skulle ha avskärmad belysning så endast en smal springa släppte igenom ett svagt ljus. Samma förhållande gällde de fåtal bilar som färdades. Belysningen bak fick inte ha större öppning än en cm i diameter.

Svarsfrimärke till fältpost.

Soldaters placering var helt anonym. Aktuella förläggningsplatser tilldelades ett fältnummer. Soldatens namn och nummer fick endast anges. Sen var det postverkets sak att skicka posten till rätt fältpostnummer. Anhörig som skulle besvara hälsningen använde gratis svarsfrimärke som fanns på kuvertet.

Minimalt mönsterdjup på fordons däck var okänt. Ett sätt att ta sig fram var att förse det slitna däcket med tvärgående timmerbitar, fastlåsta med länk Ett annat sätt var att inhandla ett hjul av järn som monterades utanpå däcket. Sannolikt blev bromssträckan betydligt längre med dessa järnhjul! Även efter krigets slut var det brist på gummidäck varför hemmaproducerade hjul användes en tid. Av erfarenhet var det ljudlig framfart med sådant fordon!