HÖJALEN 2. Uppgifterna från Försvarsstaben angående det störtade bombplanet vid Höjalen, Vittsjö är både knapphändiga och bristfälliga. Klarlagt är att det Brittiska bombplanet från RAF besköts av tyskt jaktplan redan vid Västkusten. Luftvärnet vid Öresund och södra Halland var i aktion. Enligt en av besättningen vid en pjäs för luftvärnet användes s k träpluggar i stället för skarp ammunition. Andra hands uppgift från försvarsstaben gör gällande att varningseld gällde. Verkningseld var det sparsamt med!

Engelska symbolen för att hedra omkomna är vallmo.

Sverige kände till Tyskland och Hitlers katastrofala angrepp och kanske de flesta ansåg bombplanen som ett nödvändigt ont. Trots allt var det nog inte särdeles skarp ammunition som avlossades. 

Det tyska jaktplanet utförde sin beskjutning inom Svenskt territorium trots Sverige var förklarat neutralt i kriget. Att ett främmande lands jaktplan öppnade eld över Svenskt territorium var en krigshandling. Efter tidigare kontroverser med Tyska krigsmakten var det kanske inte tillrådligt att öppna eld? Svenska regeringen hade tidigare godtagit krav från Tyska krigsmakten trots Sverige var neutralt! I samband med överflygningarna släpptes tonvis med staniolremsor för att vilseleda luftvärnets strålkastare och radar. Dessa staniolremsor var från någon centimeter breda till upp emot tio centimeter. Längden kan inte uppskattas då luftströmmarna kan ha slitit sönder. I skogarna och byarna kunde mängder av dessa vilseledande remsor ses och samlas in och sparas som souvenirer.

Vid haveriet vid Höjalen återfanns, något brandskadade, kartor med tänkbara flygfält i Sverige lämpade för nödlandning. Bombplanets riktning över Skåne är oklar. Vid passerande in i Skåne uppskattades höjden till cirka 3 000 m men vid passerande i Brunshult uppskattades höjden till 500 meter. Vid luftbevakningstornet i Brunshult observerades bombplanet kl 23.10. Planet besköts av ett förföljande jaktplan. Bombplanet besvarade eldgivningen. Troligen var bombplanet beskjutit och skadat då det berättas att bombplanet hade fattat eld vid passerande av Brunshult?

Bombplanets sannolika färdriktning före och vid Brunshult kan vara nordostlig. Det tyska jaktplanet perforerade helt bombplanets sidoroder. Detta lossnade från planet och påträffades i Brunshult, drygt 3 km från nedslagsplatsen. Sidorodret kan ha ”seglat” i luften och behöver inte ange bombplanets färdväg. Se vidare artikel på dessa sidor den 9 april 2019 under rubrik: På spaning....

Hemvärnet paraderade med svenska och engelska fanorna. Omedelbart före bombplanets störtning var färdriktningen ostlig (någon dragning söder). Klara bevis för detta finns då bombplanet släppte sju mindre brand/fosforbomber bråkdelen av sekund före störtningen. Dessa små kratrar identifierades omkring 2005. Därmed är riktningen fastställd. Bomberna släppets troligen för att minska tyngden på lasten. Dagarna efter störtningen konstaterades att bombplanet före störtningen hade en svag nordlig sväng. Planets vingar hade ”kapat” träden varför riktningen kan fastställas. Bombplanet var manöverodugligt då piloten inte hade någon möjlighet till manöver. En besättningsman av de sju i planet hoppade ut och landade med trasig fallskärm i en gran cirka 100 meter från nedslagsplatsen. Sannolikt var denna man avliden före landningen i granen. Fragment från flygplanet kan varit dödande liksom tryckvågen. Explosionen och blixten vid störtningen var oerhörd. Utöver fem ton bomber fanns 9 000 liter flygbränsle som exploderade samtidigt.

Detta är minnet där sju unga män miste livet. Dagens synliga vittne är kratern där bombplanet kraschade i samband med störtningen mot en bergknalle. Sedan resterna av besättningen och bombplanet hade avlägsnats släpptes området fritt för besökare. Många passade på att ta med sig en metallbit som ett minne. Då och många år senare kunde mindre aluminiumfragment från bombplanet hittas i området. En av bombplanets fyra motorer slungades över höjden och landade strax intill dåvarande Harald Svenssons gård.

En del av intresserade besökare vid minnesstunden

Minnesmärke efter den tragiska händelsen är rest vid Höjalen utmed Värsjövägen. Detta består av två propellerblad från en av de fyra motorernas trevingade propellerblad. Även det tredje propellerbladet är återfunnit. Per Persson och Bengt Svensson tog initiativ samt monterade minnesmärket där också de omkomna besättningsmännens namn är angivet. Vid ett par tillfällen har anhöriga från England besökt platsen för olyckan.

Krigskyrkogården vid Pålsjö. Gravstenar till höger över de vid Höjalen omkomna.

De sju omkomna besättningsmännen begravdes på Pålsjö krigskyrkogård. En minneshögtid hölls där den 7 september 1994 då blommor från hembygdsföreningen nedlades vid minnesplatsen. Närvarande vid minnesstunden som privatperson var även Elisabeth Hallonsten. Minnesstunder har hållits vid Höjalen fyra gånger i anslutning till den 29 augusti. Vid en minnesstund utförde två Lansen flygplan överflygningar på platsen Kontraktsprost Sten Johansson har medverkat med andakt vid nedslagsplatsen.

Svenska och Engelska fanor jämte hemvärnsmän har paraderat vid minnesmärket. Även representanter från Engelska RAF har varit representerade.

Den 29 augusti 2019 är det 75 år sedan katastrofen inträffande vid Höjalen. Då kommer en kort minneshögtid att hållas vid platsen kl 18.

Kuriosa: Vid större händelser vill så många som möjligt ha varit i närheten. Om alla ”ögonvittnes” upplevelser stämmer med fakta skall nio bombplan störtat på samma plats vid samma tillfälle!