VITTSJÖ. Den 14 januari 1915 var en stor ljusets dag i Vittsjö. Då kom elektriska strömmen till samhället med den allmänna uppfattningen att ljuset ”flöt” fram i de ihåliga trådarna!. Då var det inte några årslånga utredningar med kommittéer. I början av år 1914 kom frågan om elström till Vittsjö. Vid den tiden fanns denna ström i Bjärnum men att utnyttja denna ström föll inte i god smak.

En notis förkunnade 1915 att det fanns elström i Vittsjö.

En andelsförening bildades och snart hade tillstånd inhämtats för dragning av en ledning från Majenfors till Vittsjö. Det hände sig vid den tiden, strax före midnatt den 14 januari 1915, alltså för 105 år sen upplystes ströget med elektrisk belysning. Spänningen var 127 volt och sannolikt var det endast glödlampor med 15 watts belysning.

Det är inte mer än 105 år sen belysningen i samhällets bostäder bestod av fotogenlampa, karbidlampa, kådstickor, lysebloss och talgljus. Skenet från den öppna spishällen kunde i viss mån skingra mörkret i kåkarna. Vid den tiden fanns tändstickor i handeln. Den brandfarliga fosforstickan kom redan före 1850 talet men säkerhetständstickan som endast tändes mot askens plån var ett stort steg mot säkerheten.

Ett av andelsbreven för ström till Vittsjö.

Efter en tids planering fanns elektrisk ledning för högspänning framdragen från Vittsjö till Markaryd. Dessutom hade ett pampigt transformatorhus byggts intill järnvägsstationen, andra sidan järnvägen. Snart tecknades andelar i Andelsföreningen Wittsjö Elektricitetsverk. Varje andel kostade 20 kronor och tillkom en revers på 30 kronor. En statsanställd tecknade sig för en andel men då ansåg styrelsen att vederbörande kunde vara helt utan andel. Varje husägare skulle teckna sig för minst tio andelar. Varje förbrukad kilowattimme beräknades till en kostnad av 35 öre. Den mest pådrivande kraften var smeden och hovslagaren N Th Nilsson. Övriga i styrelsen var Martin Holmgren, Håkan Jönsson, Joh Zaunders och D J Danielsson.

Så skulle den stora ljusets stund vara inne den 15 januari 1915. På kvällen då de första gatlyktorna skulle tändas från kyrkan till Bäckabro samt från Trobecks till Vittsjö hotell. Kraftigt snöfall samt blåst rådde då strömmen kopplades på i Markaryd. Telefonkontakt hölls mellan Vittsjö och Markaryd där säkringarna smälte efter hand. Nästa åtgärd var att förse ett par hästar med sele framför en släde. Ett par potentater gav sig åstad mot Markaryd i snöyran.

År 1915 var det inte så pampiga stolpar för elströmmen.

Elektriska ledningen med isolatorer fanns i stolpar eller i ett träd om det fanns sådant på lämplig plats. Mellan Emmaljunga och Markaryd upptäcktes att de två trådarna hade snott sig samman. Då kunde inte "ljuset i de ihåliga trådarna" ta sig fram! ”Linjearbetarna” lyckades dela på de sammansnodda trådarna och ljuset började flöda i Vittsjö strax före midnatt. Det måste vara något särskilt med detta ljus som inte slocknade i den kraftiga blåsten! Denna dag var belysningen tänd till klockan tre på morgonen. Normalt skulle lamporna slockna vid midnatt. Dan efter firades den lyckade modernisering med "ljus i de ihåliga trådarna" som tände de små glaskulorna med glödande trådar.

Den första ”sabotören” med den nya strömmen var Erik Nilsson (Smens Erik).

Den förste sabotören som brände en säkring var ”Smens Erik” son till N Th Nilsson. Han stack in sin moders hårnål i i de två hålen i en dosa på väggen. Hela huset mörklades. Erik var god vän med anställde smeden Mattsson. En speciell överenskommelse träffades och Mattsson skiftade säkring!

Det första året förbrukades 11 240 kW. År 1931 passerade 100 000 kW ledningarna till Vittsjö. Det var lysande tider för andelsägarna och nettobehållningen uppgick till närmare 20 000 kronor/år och något år till nära 40 000 kronor.

Wittsjö Elektricitetsverk såldes till Sydkraft 1970. Tidigare bildade Försköningsfonden fick ekonomisk förstärkning. Under åren har denna fond utsmyckat samhället på flera platser.