VITTSJÖ. Kyrkans museum är beläget på våning 3 i kyrktornet. Detta utrymme användes mer eller mindre som skräprum med sådant som kanske kunde va bra att ha! Kyrkan, intresserade och hembygdsföreningen började få upp ögon för att museum kunde inrättas på platsen. Efter några månades intensivt arbete var museet redo för invigning. Första söndagen i oktober månad 1985 invigdes museet. Denna söndag var också första gången en kvinna tilläts hålla gudstjänst i kyrkan! 115,4 meter över havet finns kyrkans museum i tornbyggnaden inom bastanta stenväggar. På våningen under finns orgelläktaren och på övre våningen finns de två kyrkklockorna som kallar till gudstjänst.

Storklockan kallar till samling.

På kyrkklockorna brukar ett bibelord vara ingjutet. Men inte på storklockan i Vittsjö kyrka. Då hade det inte blivit utrymme för namnen på kyrkorådets samtliga ledamöter! 
Första arbetet med blivande museet var att ta bort det skraltiga och lappade golvet. En av de bärande timmerbalkarna var så ruttet att det föll i två delar. Efter hand byttes allt ut mot ett rejält och hållbart golv. Sen var det dags att rengöra och placera ut alla bevarade föremål. 

Den gamla likvagnen inköptes 1900 för 325 kronor och fanns då i ett skraltigt skjul vid Vittsjöskog. Denna likvagn användes senast år 1959. Framställan gjordes till kyrkorådet att flytta likvagnen till kyrkans museum. En ledamot yttrade: ”den staur bra där den staur”. Ingen hade mod att ha annan åsikt. Efter viss strategisk planering godkände kyrkorådet att likvagnen fick flyttas till museet!

Den 120 åriga likvagnen finns nu på kyrkans museum.

Efter röjning av bråte framför likvagnen spändes en ”bogserlina” mellan en bil och likvagnen och den nära hundraåriga likvagnen kunde dras fram till farbar väg. Med en förare i bilen och en person i bagageutrymmet, hållande i likvagnens skaklar drogs vagnen fram till kyrkan. Demonteringen kunde påbörjas! Taket med kors var inga större problem. Men, stolparna som höll taket uppe var gediget sinkat i vagnens golv.
En erfaren byggmästare av gamla stammen kom till platsen och konstaterade: ”sådan sinkning har jag aldrig sett, den är utförd att den inte skall kunna tas isär”. Med viss form av handgripligt ”våld” kunde demonteringen fortsätta. Den demonterade likvagnen bars upp på vinkeltrappor och monterades åter och där finns den på plats i dag. Tre fotografier visar likvagnen med kista.

Olof Lunnergård provar den gamla trampstolen.

Den gamla trampstolen som en gång funnits fem trappsteg upp på gamla uppgången till orgelläktaren finns nu på museet. Ringning med trampstolen skedde till 1955 då ringningen elektrifierades. Med några enkla? handgrepp kan kyrkklockorna kopplas till trampstolen. Vid strömavbrott kan ringning ske från trampstolen. Från ”vinden” ovanför altaret har hämtats munktegel. Detta till skillnad av nunnetegel! Detta taktegel kan ha legat på kyrkans tak på 1200 talet. På museet finns även en vev som hittades på vinden. Denna vev har sannolikt använts till rullen för att hissa upp/ner säd till och från sädesbingar på vinden ovanför altaret. Då var ingång till vinden från en kupa på södra taksidan.

Den gamla mullskoveln användes fram till början av 1900 talet. På bilden även den mullskopa som används i dag.

På museet finns mullskovel från 1781. Denna skovel användes på den tiden då all begravning hölls utomhus vid graven. Denna mullskovel har en längd på cirka 70 centimeter med skopa av järn samt trähandtag. Årtalet 1781 är inhugget i skopan. En enkel och hopfällbar pall kan beskådas. Denna sittplats, väl synlig av menigheten hade kyrkvärden J under gudstjänster!
Invigningen av museet samt visning av kyrkans nutida inventarier skedde den 6 oktober 1985. Denna söndag var första gången en kvinnlig präst tilläts hålla gudstjänst i kyrkan. Det var Ann Charlott Hansson som förrättade gudstjänsten. Ann Charlott är numera kyrkoherde i Härjedalen.

Ann Charlott vid en dörr som en gång använts i koret.

KLOCKORNA RINGDE VID MOBILISERING
Innan dagspressen började bli var mans egendom förmedlades alla kungörelser från predikstolen. En kungörelse om beredskap vid Första världskrigets utbrott finns anslaget. Vid inkallelse till mobilisering skulle ringning ske i landets alla kyrkor under tre timmar. Växelvis tio minuters ringning följt av tio minuters klämtning. Det var inget avundsvärt arbete för ringaren som stod några meter under klockorna dragande i ett rep för att få klockorna i svaj. Sannolikt var det endast storklockan som användes i Vittsjö kyrka?

Denna inkallelse lästes upp från predikstolen1906.

Samma förhållanden gällde beträffande att ringning skulle ske för landstormens mobilisering 1939. Sannolikt skedde ingen sådan ringning i Vittsjö då annonsering skedde i dagspressen. Förstärkt försvarsberedskap påbjöds den 9 april 1940 i pressen då Danmark ockuperades. Uppgifterna om ringning i kyrkklockor är tämligen varierande. Däremot framgår att ringning skedde i Verum, Markaryd samt Dorotea i Lappland och utmed Västkusten. I Verum ljöd fabrikernas ångvisslor olycksbebådande.
Kristidsnämnden var tämligen snabb med att dela ut ransoneringskuponger för inköp av kaffe. Redan i maj månad hölls utdelning i församlingens skolor.

Kyrkans museum 3 trappor upp är värt ett besök. Där kan du se kyrkans inventarier från 1200 talet och fram till våra dagar. Kyrkvaktmästarna kan berätta om de föremål som är bevarade från fordom tid. Lär känna din bygd i Snapphaneland!