1800-talet ställde nya krav
Bondesamhället försörjde ju närapå 80 % av Sveriges befolkning för 150 år sedan. Sedan kom industrialiseringen och urbaniseringen. Jobben blev annorlunda och en del människor lät sig inte kuvas av överheten utan hittade nya vägar, till fots eller på cykel. Luffarperioden anses ha startat 1880 och tog slut 1957. Som mest fanns det cirka 250.000 luffare på en och samma gång.

Egna revir - många sätt att försörja sig på
Under de kalla årstiderna ville luffarna helst uppehålla sig där det var varmt, det kunde vara vid tegelbruken, vid möbelfabrikernas värmepannor eller vid glasbruk. När det blev varmare gav de sig ut på resa.
- Axel Herman från Flygsfors han gick till Stockholm och det tog honom ungefär 14 dagar, säger Göran. Många av dem var försäljare. Någon sålde penninglotter efter "sista förbrukningsdag" och kondomer. Andra målade tavlor som t. ex. "H.A." som själv påstod sig ha målat en miljon tavlor. Men det kan ju inte vara sant. Dock vet man att han under en enda vecka gjorde 600 tavlor, så han var flitig. Principen var att måla 12 tavlor på en gång. Det blev en slags serieproduktion. Med en bred pensel kunde han göra tolv himlar på en gång, sen gjorde han trädstammarna med ändan på penseln, på alla tolv tavlorna.
- På den tiden åt man ju inne och sket ute. Idag är det tvärtom, skojar Göran. På utedassen hängde det ofta en bild av kungligheterna och så en tavla målad av en luffare.
- Nu vill jag ha kaffe, säger Lotta plötsligt! Vill inte ni det?
Det ville vi ,så det blev fikapaus.

Nyhetsförmedlare och historieberättare
- Luffarna förde ju också med sig nyheter. De kunde berätta vad som hände i grannbyn häromdan, säger Göran. Men många berättade skrönor, ibland så otroliga att berättarna direkt blev avslöjade.
Göran berättade om en luffare som såg lurig ut.
- Varför går du med gylfen öppen? frågde någon.
- Jo, säger luffaren. Det är ett experiment. Förra året gick jag utan halsduk och då blev jag så styv i nacken. 



Trådtjack
Tjack är ett ord från det romska språket. Trådtjack är vad luffarna gjorde av ståltrådar. 
- De gick till en trådsäljare och sade att de kunde göra 12 vispar om de fick en rejäl slinga med tråd. Sedan värmde de tråden så att den härdades och inte rostade så lätt. När de hade gjort visparna så blev det mycket tråd över som de behöll.
Plötsligt kommer Lotta in med andan i halsen och frågar:
- Vem har registreringsnummer KGP 325?
Någon i publiken ger sig tillkänna.
- Du har ställt bilen på fel plats. Nu får du böter. Här är böteslappen, slarver.
Ytterligare en bil är felparkerad och publiken applåderar den nitiska Lotta.
Göran tar fram föremål efter föremål, s.k. trådtjack och publiken får gissa vad det är:

Är det här? 1/ Kokbur för höns? 2. Äggkorg? 3. Garnnystehållare?
Här har vi en justerbar försterhållare (hasp).
Detta är en blomsterkratta. Luffaren kom med en påse jord från grannens blomkruka. Han bad att få byta husfruns blomkrukejord. Därefter gick han ut för att inte skräpa ner, tömde ut blomjorden, hällde i sin lånade jord, plattade till och räfsade jorden. Sen hällde han ner den uttömda blomjorden att använda i nästa hushåll.

När föreställningen var slut tackade Ebbe Persson de båda genom att överlämna Hembygdsföreningens speciella minitallrik med en kopia av ett mynt från 1600-talet ingjutet i bottnen.
-  Detta var mycket intressant. Jag kommer att åka till museet i sommar, sade någon i publiken när vi gick ut ur lokalen.

Mera information om luffarlivet hittar du på
www.luffarmuseum.se