Vilken tur att tiden inte står stilla

VITTSJÖ. Ett gammalt gulnat fotografi hittades i en upplaga av hembygdsbok för några dagar sen. När böcker byter ägare kan det hända att kort eller dylikt följer med av misstag.

Fotografiet har kanske tagits i början på 1920-talet? Eftersom det har någon antecknat med en blyertspenna på baksidan på detta kort. Ett kort som här visar ett tidigt nittonhundra så är det eventuellt drygt hundra år gammalt, Om alltså! -det vet inte jag som tittar på detta kort. Finns även namngivna personer här: fjärdingsman Josef Nilsson, skräddarn Olof Nilsson, gossens namn är Ragnar, bror till Knut Persson och Sven-Johan Persson som var far till Harold Persson, Emmaljunga. Överst på kortet namnges Malte Nilsson från Gundrastorp 1920 ?

Men nu tittar jag på hela bilden och jag tänker vilken tur att tiden rullar på och att tiden inte har stannat. För vilket slit och släp människorna på den tiden hade som här på bilden och ger oss inblick i. Bilden visar ett ekipage med två oxar spänt framför en järnhjul vagn fullastad med skalkabränne, ytor, eller som spinkeved. Finns säkert flera namn som används men det var lätt att få fyr i spisen på de hära. Idag är både den hära vagnen och oxar ett minne blott.

 

Kan ju bara hoppas att någon kan berätta lite mera om den här bilden, spännande resa. På leriga grusvägar med tungt lastat har oxarna ett digert arbete innan de har gjort sitt för dagen.

 

Top