Sista delen av Ebbe Perssons minnen från tiden i Vittsjö under andra Världskriget. Det fanns en hel del försvarsförberedelser vidtagna i bygden. 

LÖNSHOLMA. Utmed vägen Björkholm- Lönsholma har det funnits flera baracker och vid dessa var det tidvis bevakning genom patrullering. En speciell vaktkur fanns vid vägen som gick till dåvarande Ester Perssons fastighet där soldater fanns med skarpladdade vapen.

FURUTORP. Från Rommentorp- Lönsholma fanns två skyttevärn SO om vägen och 100 meter norr vägen mot Furutorp fanns ett skyttevärn. Vid vägen mot Furutorp fanns ett förråd 100 meter före Selma Nilssons fastighet.

Selma Nilsson bjöd soldaterna på fika

Utmed vägen från Selma Nilssons och vägen mot Lönsholma fanns fyra förråd båda sidor av vägen. Ofta hände det att patrullerande soldater under sin patrullrunda undfägnades med kaffe och kakor hos Selma Nilsson. Denna patrullrunda var attraktiv! Även hos Johan Karlsson blev soldaterna undfägnade.

HÅLEGÅRDEN. Hålegården i Lönsholma var förläggning för ett antal soldater. De skulle två och två patrullera sträckan Björkholm vid Holmbjer (se karta Holmb. höjdmarkering 147.2) vidare till Furutorp) och åter till Lönsholma. En sträcka på cirka 8 km och med skarpladdade vapen. Hur många soldater som var inkvarterade i Hålegården är okänt. Soldaterna utspisades tre gånger per dygn från Olof Nilssons gård i Lönsholma där dottern Dagny svarade för förplägnaden. Då förläggningen upphörde bjöds alla boende i Lönsholma på en riklig avskedsfest. I Lönsholma döptes en stig till KÄRLEKSSTIGEN! Denna stig var populär för förälskades vandringar på fritiden. Soldaterna sökte upp lämpliga objekt att valla på stigen! Eller var det kanske tvärt om? Det fanns flera lämpliga objekt i trakten. Enbart denna sträckning från Boalt till Lönsholma fanns 30 olika försvarsobjekt.

Hålegården i modernare skick.

SNÄRSHULT. Vad som ytterligare är känt att det fanns fordonshinder på vägen mot Kristenstorp. Vid vägen mot höjdmarkering (133.95) fanns ett mindre luftbevakningstorn som var i bruk även efter krigets slut. Liknande torn fanns vid Slättsjö. Dessa torn var av stålkonstruktion och troligen någon form av radiofyr för civilflyget mot Stockholm?

SKANSEN. Strax söder om vägen mot Gundrastorp intill väg 117 vid Skansen fanns ett skyttevärn mellan vägkorsningarna och bron med skjutriktning mot Gustav Adolfsbron, cirka tio meter söder om vägen mot Gundrastorp. Värnet låg synnerligen nära bron och det var denna som skulle skyddas. Likaså lär det ha funnits ett värn cirka 100 meter in på Gudrastorpsvägen.

GUNDRASTORP. Vid kvarnen vid Gundrastorp finns fortfarande ett fordonshinder bevarat. Enligt tillförlitlig uppgift skall det ha funnits cirka 30 skyttevärn mellan kvarnen i Gundrastorp och Gustav Adolfsbron. Två av dessa finns vid kvarnen och vid Torsnäs finns tre bevarade värn av de ursprungliga 30 värnen. Vid Torenäs hade det värn som låg längst ut på udden telefonförbindelse med stranden vid Ubbalt.

En av televerkets betongplintar finns ännu bevarad på platsen. Dessa tre värn hade skjutriktning mot järnvägen. Av de ytterligare 25 värnen hade skjutriktning ut över sjön.

GAMLA SMÅSKOLAN. Vid numera hembygdsföreningens museum skall ha funnits ett tydligen mindre skyddsrum vid norra hörnet av tomten intill Ubbaltsvägen. Platsen är utpekad men ingen minns storleken eller konstruktionen. Nyckel till detta skyddsrum förvaras på museet. Småskolan skulle snabbt ändras om från förläggning till sjukstuga.

Skyddsrummet är borta men nyckeln finns kvar

EMMALJUNGA. I Emmaljunga fanns två vapenförråd som hade ständig bevakning från en barack. Söder om Emmaljunga by, Mariero finns sex bevarade värn varav ett är kanonvärn. Sammanlagt är det omkring 80 kända försvarsanläggningar från de uppräknade platserna i socknen. Hur många försvarsobjekt fanns det i socknen?

FLYGPLANSFABRIK. Det är kanske inte så många i dagens läge som känner till att det funnits en flygplansfabrik vid Lehultsvägen? Där tillverkades attrapper av trä och masonit som sedan placerades ut på strategiska platser i landet.

En attrapp av flygplan tillverkat vid Lehultsvägen

Amner Christiansson, Räset var aktiv hemvärnsman och deltog i alla samlingar. Vid larm ringde det i vår telefon i Hästhult och min moder cyklade till Amner för att meddela mobilisering. Hon hade knappast kommit hem förrän Amner kom cyklande i full fart och ropade: ”Nu är det krig”! Han hade sin hemvärnsuniform på sig och geväret på ryggen. Kanske han också hade hjälm på sig?

Det var alltid spännande för mig att hämta posten vid landsvägen. Då kriget utbröt 1 september 1939 hämtade jag posten, nära 5 år gammal och kunde då lästa stora rubriken KRIG. Då jag kom hem frågade jag mor vad krig var för något och hon ryckte tidningen från mig och kallade på far.

KURIOSA: Kåsören ringde upp en bekant J C som ingick i vaktstyrkan i Brunshult. Han hade vid tidigare tillfälle berättat om aktuella bombplanet och kåsören bad honom berätta igen. Då han berättat om det brinnande bombplanet frågade kåsören om planets riktning. Vi satt kanske inne och fikade, svarade J C! Det visste han inte men berättade att de rusade ut och kastade sig upp på lastbilen och for åstad. Frågan blev om det inte fanns befäl på platsen samt uppställning före. Jo, så var det nog? Nästa fråga var hur de kunde fara snabbt iväg då lastbilen var driven med gengas och behövde några minuters starttid. Svaret blev att vi kanske cyklade mot nerslagsplatsen?

Om kåsören skulle tro på alla ögonvittnesuppgifter måste det varit nio bombplan som störtat på samma plats vid samma tillfälle!