VITTSJÖ. Den 23 juli 1992 var de åter dags för jubileum i Vittsjö. Då var det 100 år sedan järnvägslinjen Vittsjö- Markaryd invigdes. Firandet blev något förskjutet då festdagen inföll först den 15 augusti beroende på brist av ånglok och myndigheters omfattande och segdragna förberedelser. Den 15 augusti kom ångloket med tidsenliga vagnar och en skara intresserade bevittnad händelsen och ett fåtal resenärer äntrade de gamla vagnarna.

Bilden visar annat ånglok än det som kom till Vittsjö men troligen av samma modell.

Två år tidigare, 1990 var det stor högtid då det på dagen firade 100 år då järnvägen kom till Vittsjö. Ångloket kom med gamla vagnar för passagerare. Då högtidstalade landshövding Einar Larsson inför en stor skara intresserade.

Stinsen Christer Holmgren framför nya modernare pågatåg.

I dag för 130 år sedan den 29 juli 1892, var det stor omändring vid järnvägsstationen då Vittsjö var ändstation för bansträckningen Vittsjö- Hessleholm. Den gamla vändplattan för ångloket hade ingen uppgift att fylla. Den användes då Vittsjö var slutstation. Det fanns även ett stickspår då ensamma loket tog sig till vändplatan och sedan kopplas till de stillastående vagnarna för färd mot Hessleholm. Inte nog med detta. Den rymliga vattentanken på loket med cirka 20 kbm vatten behövde kanske påfyllning. Det var ”uppförbacke” till Vittsjö och då krävdes mer ånga till ångmaskinen på loket. Enligt uppgift vägde loket 46,6 ton med en maxhastighet på 105 km/tim.

Den person som hade det mest svettigt på loket var han som skyfflade in kol i brännugnen. Var det uppförslut åtgick mer kol för att hålla ångtrycket uppe. Därmed var linjen öppen för färd ut i stora världen. Men för boende i Markaryd måste de först ta tåget till Hässleholm för att där äntra snabbtåget till Stockholm.

Som framgår av tabellen gjorde tåget nio minuter långt uppehåll i Vittsjö.

Redan då var Vittsjö känt som både turist- och kulturort! För 30 år sedan, 1992 firades100 år sedan linjen Vittsjö- Markaryd öppnades 1892. Förberedelserna för sträckning började innan linjen Vittsjö- Hessleholm var invigd. Trumman i Prästbäcken blev fördröjd från Motala mekaniska verkstad men då trumman kommit på plats började utfyllnaden av banvallen i Vittsjön. Det var åtskilliga kbm grus och morän som transporterade från rullstensåsen Röebjer med skottkärra för att tippas i Vittsjön. Ett tämligen tidsödande arbete men den 23 juli 1892 var det klart för invigning där ångloket puffade mot Markaryd. Linjen Hässleholm- Markaryd elektrifierades 1935 och ångloken transporterades till Järnvägsmuseet i Ljungbyhed.

Då och då ordnades Extratåg med lustresa mellan Hessleholm och Markaryd med extra långt uppehåll i Vittsjö.

Under januari månad 1893 fanns det 73 resande i första klass medan det var 2 325 resande i tredje klass linjen Vittsjö Hessleholm. 5 fångar transporterades för vidare transport! 465 kilo ilgods transporterades jämte 782 220 kilo fraktgods åkte samma sträcka.
Det ordnades även lustresor för hågade resenärer. Dessutom ordnades extratåg då och då med endast tredje klassens vagnar. Det kunde vara lustresa Hessleholm- Vittsjö med ankomst till Vittsjö 08.45 samt avresa från Vittsjö klockan 11.50, ingen lång vistelse men en lusttur var det! Persontrafiken på järnvägen upphörde år 1992 men återupptogs i december 2013 med Pågatåg och långa uppehåll för trafikanter framför nerfällda järnvägsbommar. Enligt tillförlitlig uppgift ankommer och avgår elva tåg dagligen vid Vittsjö station. Dessutom trafikerar 7 bussar i samma linje.

Fotnot: Omkring 1860 började diskussioner att anlägga en järnväg (Mosspår) från Perstorp till Vittsjö. Tåget som drevs med ånglok skulle hämta torv från mossar utmed linjen där det fanns flera hållplatser. Inom Vittsjö socken var det hållplats i Månsatorp! Ingen aktuell torvmosse fanns i närheten men det var personliga intressen som avgjorde! Den lastade torven skulle tippas i tågvagnar på stickspåret Industrigatan/ Lehultsvägen. Ännu fram till 1960-talet fanns bunkrad räls intill gatan. År 1906 var det beslutat av bestämmande inom Röke socken önskades ingen järnväg till orten. Orsaken var att kom det rallare för anlägga rälsen och risken fanns att de skulle charma flickorna i orten och det gick inte an! Den gamla hävden gällde att ingen flicka fick gifta sig utanför socknen då flickans hemgift och arv skulle stanna kvar inom socknen!!! Samma år skrinlades tanken på mosspår till Vittsjö.