Del 3. Ingvar Lindberg fortsätter sin berättelse om andra världskriget. Jag började tänka på att visst är det bättre att sova över på en camping, tvätta sig och toa osv. Plötsligt dyker en skylt upp: 106 Camping. Innan jag reagerar, hade jag svängt höger in på en liten grusväg, runt en bondgård och där var ca 10-12 Volvobilar med husvagnar. Konstigt, var det ett Volvo meeting? Ut från en husvagn kommer två äldre herrar, en med käpp. De ser arga ut och frågar: What are you doing here? Is it camping here? Sa jag, snopen att engelska gentlemän säger så. No camping - privat! De såg hotfulla ut. Vid ena huset var en stukad propeller, likt den i Höjalen. What is it sade jag? From a Lanc, sa gubben, lika sur! Nearly my home in Sweden was a Lancaster cracht, and I am here and look after this airfield. Gubbarna blev chockade, de pekade ner på "Eriks" nummerplåt och sade, I think you was from Germany, you welcome, will you have the or coffe? Jag trodde inte mina ögon och öron, så kvickt de ändrade uppsyn. Jag berättade varför jag var där om "George" i Vittsjö, samt de andra fälten jag ville se, därefter fortsätta upp till Skottland och se Scapa Flow marinbasen. De berättade, att en helg varje år träffas de besättningar som är kvar från 106 SQ Metheringham.

Härifrån flög även Guy Gibsson innan han gick till 617 SQ. Jag fick broschyrer om Airfield som Lancaster hade som baser. I min väska med foto från Vittsjö och Lärkeröd hade jag ett foto från rallyt i Skottland 1969. Saaben kör utmed vattendrag, Loch Ness trodde jag. En av de "arga" gubbarna var från Skottland, han tittade på fotot och sade att det inte var Loch Ness, men var visste han inte heller. Jag förklarade att min mening var att leta upp samma ställe och fotografera "Eric" på samma plats. It is difficult: sa han. Who is it? Its me, sade jag. My son was also with Rally 1969 in Scotland! He drive service to Andrew McCracken i Saab 96 two stroke. Han mindes jag direkt. När vi kom till Glasgow några dagar innan tävlingen skulle hans nya Saab affär invigas. Simo Lampinen kör igenom papper med en Saab och inviger nya hallen. Yes I remember sa han, otroligt att träffa någon bland 35 miljoner människor som man träffat innan. Han berättade att sonen körde servicebilen efter McCracken då han plötsligt ser Saab Service på en äng vid sidan. Då bromsar skotten plötsligt och hans servicebil kör på honom i baken så hans vita Saab med skotterutigt tak snurrar runt och in i vägvallen. Detta minns jag kristallklart. Ingvar Nilsson, Hässleholm, då ägare till Shellmacken Grönängsplan i Hässleholm var på semester med familj och husvagn. Han var på denna serviceplats och filmade servicen då plötsligt det small på vägen när McCrackens servicebil Ford Escort Kombi körde honom rätt i baken. McCracken sade på skoj att han fick i hälften så mycket bensin i tanken. Om jag inte hittar det ställe där specialsträckan gick, skall jag leta upp serviceställt vid Aviemore. (Och det gjorde jag). Under tiden vi pratade rally hade en av gubbarna ringt till en officer på RAF Digby, som var intresserad av allt om Lancastercracher i andra länder. Jag fick inte åka förrän han kom. Jag sade till dom, att jag tror, att första graven till höger på gravplatsen Pålsjö, Helsingborgs engelska delen, ligger en från 106 SQ Barrat. Jag är inte helt säker med till 80%. Dom verkade imponerade att en svensk visste något om deras kamrater. Han hade flutit i land vid Kulla Gunnarstorp. De andra är begravda på ön Anholt. (Jag har varit där och tagit kort, samt 2002 lämnat foto till 106 SQ Metheringham).

Jag hade boken "Nödlandning Sverige" med mig in i husvagnen, och när "Digby" officeren kom fick jag berätta allt jag visste om Lancaster krascherna Vittsjö, Lärkeröd, Lerberget, Hörby, Höör, Agunnaryd. Sedan vill officeren tvunget jag skulle följa med till Digby och se deras SQ museum. Först skulle han visa det speciella med landningsbanan på SQ 106. Fortfarande låg där långa rostiga rör längs hela banan. De hade borrat hål i överkanten, fyllt rören med olja och bensin, som de tände på vid dåligt väder. Det blev landningsljus, fiffigt!. Där var många andra Lancaster som inte hittade "hem" som landade där i mörker och dimma. Sedan följde  jag officerens Volvo till Digby och deras museum. Under kriget hade där varit polska piloter som flög Hurricane. Museet var byggt en halv trappa ner med tjockt tak med gräs över. Inne var plottringsbord, precis som under kriget, man kunde spela upp ljudband om flygmaskiner och automatkanonljud. Mycket verkligt. Nu hade klockan blivit mycket och han gav mig adressen på hotell som de bjöd på, tjusigt värre! Tack.

Slutet är aldrig början lik, är ett ordspråk. Det började med två sura gubbar och slutade med gratis hotell. Tror ni jag kände mig nöjd med dagen?