Del 8. Ingvar Lindberg fortsätter sin berättelse om andra världskriget. U 47 attack. För Günter Prien och U 47 var det spännande värre. Manskapet hade sovit och vilat så mycket som det gått under de förhållande som rådde. De hade fått varm dryck och tankarna var säkert hemma hos nära och kära. Tidpunkten närmade sig, tidvattnet skulle vara som högst och himlen så mörk som möjligt (pga tidvatten, blev jag varse detta fenomen vid Newcastle, återkommer senare i berättelsen). Av de 7 infarter till basen blev det genom Kirksund som inträngandet skulle ske. Engelsmännen hade sänkt gamla skepp för att blockera ingångarna. Tysk spaning hade kartlagt var det var möjligt att komma in. Det blev Kirksund.

Nu 60 år senare sitter jag i en buss och ser ner på " Kirk sund". Bussen stannar på höjden ovanför och busschauffören berättar att här framför oss gick Günter Prien med U 47, natten 14 oktober 1939 in i engelska marinbasen "Scapa Flow" och sänkte Royal Oak och många man omkom samt skadade ett annat krigsskepp och klarade sig tillbaka till Tyskland. I dag är "Kirksund" en fast bro. England tog italienska krigsfångar i Afrika och sände upp dem till Orkneyöarna. De fick gjuta klossar i cement och stänga sundet. De byggde även ett kapell här. Det kallas idag "Churchill barriären". Det såg märkligt ut att från ena sidan se Atlanten ha högre vattenstånd än från insidan i Scapa Flow. En nivåskillnad på någon meter. (Detta missade Lilja).

I det vackra vädret körde bussen runt på öarna och visade alla sevärdheter. Bojen där Royal Oak ligger på 60 meters djup och där dykare varje år går ner och sätter en ny Union Jack flagga på henne. Det var här ute som tyskarna efter kapitulationen 1918 fick gå in med hela sin högsjöflotta och dra ur bottenpluggarna och sänka dem.

Flera är upptagna, många är kvar som populära dykmål. På en plats kunde man se många hundra husgrunder avteckna sig i gräset. Här sade chauffören att under kriget var här "onehundred-thousen man". Jag tänkte då på Göte Carlsson i Smålands Rydaholm som berättade för min far Erik och mig om livet som frivillig soldat i England på Scapa Flow under kriget. Väl hemma efter kriget startade han företaget "Scapa" i Smålands Rydaholm. Under hela dagen gick bussen till de intressanta platserna bl a kyrkan i Kirkwall där Royal Oaks skeppsklocka finns. Efter en fantastisk heldag med sol i juni 1999 tar vi båten tillbaka till Scotland och John & Groat. Denna utfärd blev precis lika fantastisk som alla de "krigsresor" jag gjort tidigare i Tyskland, Holland, Danmark, i Italien "Monte Cassio" m fl. Nu med tusen minnen i bagaget är det tid att tänka på resan söderut mot Newcastle - Kristiansand - Göteborg - Bjärnum/Vittsjö.

Med "Eric" spinnande som en katt förbi de vackra vyerna i Scotland, de stora fårflockarna med olika färger målade på deras huvuden som igenkänningsmärke. Jag är mätt på upplevelser, jag njuter i fulla drag av allt jag fått se och uppleva.