BJÄRNUM. Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i historiens spår ute i Europa. Del 3

Efter missade Gran Sasso ställde vi kosa mot Monte Carlo och formel 1 (snopet). Det tog längre tid än planerat, mycket trafik och ideliga stopp gjorde att tiden blev knapp, överallt kö, kö och kö. (Det var nog tur att vi inte hittade hotellet). Helt plötsligt kom en vacker flicka fram och gav en blomma till en stressad bilförare. Efter många om och men var vi då i Björn Borgs Monte Carlo.

Vi hade tur med parkeringen, visserligen högt upp men lätt att springa nerför trapporna.

Vi löste entré i närheten av Casinot. Då jag såg Casinot igen, kom minnet upp när jag följde rally MONTE CARLO 1973. Det var året då OVE ”PÅVEN” ANDERSSON nästan vann tävlingen i en ALPINE Renault, ledde till slutsträckorna men blev två.

Jag hade presskort från Norra Skåne (on fixade) och var inne i den stora hallen på Casinot. Plötsligt hörde jag någon ropa högt på norska ”E DE MÖBELHÅNDLAREN” Jag tänkte, va fasen var det jag hörde? En gång till ”e de möbelhåndlaren”. Oj va snopet, visst var det norska rallygänget som varit här och kört. Samma ”galningar” som var med i Polska Rallyt och Rally Norge 1970– 71. Norrmannen kallades för ”KNATTEN”, han med service hade precis kommit ner till Monte Carlo. De hade råkat ut för snöras och blivit uteslutna, så ”pornohandlaren Knatten” var näst intill vansinnig på tävlingsledningen.

Kvällen efter och vid presscentret träffade jag på SAAB´s tävlingschef Bosse Hellberg. Nedslagen sade han, ”hej Lindberg, nu är det slut med SAABs tävlingsstall. Jag har precis varit på ett möte där det bestämdes om nya regler, så SAAB kan inte i framtiden konkurrera. Nu är det fritt fram för sportbilar, t.ex. Lancia Stratos med 24-ventilsmotorer och Ferrari´s V6:a. Vi såg detta år 2 gula Opel Ascona automatväxlade, med Sylvia Österberg och Anders Kulläng som chaufförer. Detta var år 1973. Nu tillbaka till 1983 och Formel 1. Vi fick gå långt, ända upp till slottet, där på backen fick vi plats att se racet, långt ifrån racet. Vi såg bara hjälmarna över skyddsräcket när de kom ut ur tunneln. Helt kass att se, men ljudet från Cosworth V8 var gott. Utsikten över hamnen och staden var sevärt, båtarna rätt intressanta. Det roliga för oss var att finländaren KEKE ROSBERG segrade. Året efter blev han världsmästare. På väg tillbaka till bilen efter att ha sett Keke vinna och gått förbi de fina båtarna vid kajen, bara det en upplevelse. Titta in i depån var också fint. Redan en timme efter målgång hade de stora stallen redan hunnit lasta och var färdiga att ge sig av till nästa tävling. Detta var andra gången jag såg Formel 1 här i Monaco.
När vi nästan kommit upp till vår bil ser jag något märkligt. Jag ser en man som springer över trädgårdar, hoppar över staket. Märkligt, sedan vinkar han mot mig, ser att efter honom springer 5-6 personer som jagar den förste. Med ens ser jag att det är Björn Borg som springer i täten helt nära mig. Vad gjorde jag? Jo jag började också att springa efter Björn B. De övriga var fotografer. Efter 20– 30 m frågar jag mig själv, ”vad håller Ingvar Lindberg på med?” Är jag från vettet, eller? Vad var det för flockbeteende som visade sig? Jag tappade nog fattningen när jag såg att det var Björn Borg. Stackars människa, tänk att vara jagad dag och natt, han har nog haft ett helsike i livet. Nu kör vi hem till Sverige, det är jobb imorgon. Framåt sena kvällen tog Bengt Persson över ratten och körde hela vägen till Göinge.
På tal om Monte Carlo igen. Joakim Bonnier och Reine Wisell härjade för fullt i Formel 3. Racing var inne. Joakim Bonnier var stjärnan i Formel 1 och jag var nygift hösten -65. Jag tänkte överraska frun med en bröllopsresa till Monte Carlo i maj 1966. I en motortidning kunde man köpa resan + biljetter till söndagens Formel 1 lopp. Men jag glömde ( ! ) säga att det gällde Formel 1, hon trodde det gällde shopping. På Bulltofta i Malmö träffade vi gode vännen och rallyföraren från Markaryd, Einar Carlqvist med fru. De skulle också till Monte Carlo. Einar hade köpt samma resa men hans fru gillade motorsport. Min fru var inte glad när Scanairs DC 7B lämnade Malmö för färd mot Nice. Därför kom jag inte till att se lördagens Formel 3, jag fick följa med och fönstershoppa. ”Surt sa räven”. Men söndagens Formel 1 fick jag beskåda från en bra plats. Framför swimmingpoolen var en läktare, vid vänster sida C-kurvan. Där rundade man bara depån och uppför mot Casinot.
Minnet från 1966 års tävling var att vi hoppades att Joakim Bonnier skulle vinna, men det syntes rätt fort att varken han eller bilen var konkurrenskraftiga. Ledde länge gjorde nr 4 Jim Clark i en grön Lotus, när han bröt tog Jackie Stewart ledningen och vann sin första GP seger. Intressant att ha sett dessa fantomer som Graham Hill, Jack Brabham och Lorentso Bandini i en Ferrari. Italienarna på vår läktare var helt galna när han närmade sig toppen. Året efter omkom han här i Monte Carlo, när han efter tunneln körde ner i hamnbassängen och drunknade.
Många roliga minnen från bröllopsresan fick man trots allt, men det skulle ta 39 år tills vi semestrade igen tillsammans. Frun fixade då en resa till Kanarieöarna 2005. Det var den tråkigaste semester jag haft. Tur att jag tog med 9 böcker om Finska kriget 1939 och vidare fortsättningskriget. Jag hann inte bada en enda gång. 3:e semestern ihop var till Berlin med ”Simba” (bilen) 2008. Trots olika intressen har vi fått tre ungar tillsammans, en flicka 1965, en flicka 1971 och en pojke 1983. Alltså en från vardera decenium, -60, -70 och 80-talet. Jo, med samma käring !