Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. (Del 2 av 12)

-Jag har varit på alla de flygfält som Lancaster har startat ifrån med svensk anknytning. Vid ett tillfälle kom jag först till SCAMPTON, basen för ”Dambusters” 617 SQ, idag basen för uppvisningsgruppen ”RED ARROWS”.

På 80- talet, sista basen för ”VULCAN” bombare på bland annat Falklandsöarna. Jag stannade vid vakten och presenterade mig… Vakten var en kopia av Helan, (Helan o. Halvan) stor tjock, med hitlermustasch, sur som ättika. ”This is militarybase, and not for civilians”.

Jag har kört ända från Sverige bara för att se Guy Gibsons kontor och graven av hans hund ”NIGGER”, en svart labrador, som blev ihjälkörd på taxibanan samtidigt som Guy Gibson blev nerskjuten i Holland Stenbergen.

hunden ”NIGGER” gravplats

Guy Gibson

Jag sade: ”-all swedish people know the chief of 617 SQ, Guy Gibson”.

Just nu flyger “Red Arrows”. Vad gör jag? Jag såg honom i ögonen – pekade på honom med hela handen och röt och sa: ”Call a pressofficer!” Han reste sig och gick bakom halvväggen och ringde. När han kom fram var det en ny gubbe, han log med hela ansiktet, bugade sig och sa: ”you are welcome tomorrow morning ten o clock”. Trodde jag skulle svimma, förvandling på en minut, otroligt. Klockan var 17 och till nästa flygfält är det 8- 10 mil.

Smal och krokig asfaltväg. Gott att köra Saab.

Vid 19-tiden kom jag in i det lilla samhället LUDFORD MAGNA, 101 SQ bas. (Sedermera en USA-bas för kryssningsmissiler). Numera nedlagd, bönderna har fått tillbaka sina sädesfält igen, så när som ”the RUNWAY”.

Det är det enda synliga idag. Vid den tiden fanns det inte något folk ute – Aktuellt, Rapport på TV, i den lilla byn. Alla satt inne– helt tomt på folk. Men vid ett hus, vid bussparkeringen, gick en kille med en Trimmer 2-takt. Hjälm och öronskydd. Jag såg från bilen att han hade stora örhängen nedanför öronskydden. Jag tittade på honom och tänkte – en sådan med örhängen vet väl inget om kriget. Men där fanns ingen annan, så jag gick bort till honom. Han stannade motorn och tog bort ett öronskydd. -”Hello I´m from Sweden, near my home has one Lancaster cracht, and I look after the airfield? Han slet av sig hjälmen och sa “-yes follow me”. Så sprang han med –stora ”älgakliv” bakåt vägen, så jag gjorde en högersväng med SAAB:en och såg precis hur han sprang upp vid en hög häck till vänster.

När jag kom in på gården stod redan en äldre man och hustrun i ytterdörren. Han sa säkert -”här är en tokig svensk som vill prata flyg?!” Jag tog mitt fotoalbum med och presenterade mig som Mr Lindberg from Sweden.

Near my home in Skåne, south Sweden has a Lancaster cracht and I am interested to see this airfield. Han sade, “welcome in”. Jag är ordförande I 101 SQ kamratförening- När jag förklarade för honom att den Lancastern som sköts ned I Lärkeröd, mellan Ängelholm och Örkelljunga hade chassi Nr LL 757 och var nosmålad med en kille som satt på en potta.

”Jag trodde vid den tiden att det var en nidbild av tysk på potta”. Av vår prästfru, Catryn Forsback i Bjärnum fick jag reda på att det var en sagofigur från Skottland som hette Oor Wullie, likt vår Emil i Lönneberga. Jag frågade honom också varför det var 9 man ombord. Gubben gick in i ett annat rum till datorn. När han efter en stund kom ut såg han tagen ut. Han hade samma bild av Lancastern som jag hade från en engelskbok. Mr Lindberg, sa han andaktsfullt. Jag fick pytteskinn. Vad menade han. Denna maskin flög jag– och vår besättning – fyra gånger innan den försvann över Scandinavian. Han såg rörd ut. Jag frågade varför där var 9 man ombord.

Jo- du ser att denna Lancastern har 2 extra antenner. En extra radiotelegrafist som lyssnade på Tyskarnas radio och en extrapilot som var med och lärde.

Jag visade honom foto på nedslagsplatsen på en liten ås. Idag vid en kraftledningsgata. På andra sidan åsen ett stort hål med vatten i, det var den stora kvartersbomben om farit över åsen och small 1 timme senare.

Mr Greehurts sade att ”vi hade lika dana bomber som tyskarna. Det var tur att ingen människa, som kom till nedslagningsplaten gick över åsen, då hade blivit blodbad.” Den var avsedd att fällas i en hamn och explodera efter en stund.

På väggen hade Mr Greenhurts samma tavla som vi har i affären. Vi tog ner tavlan och gick ut i trädgården och fotograferade den. Han pekade var ”airfilden” låg och sade att originaltavlan var målad där borta.

Innan det mörknade åkte vi upp till flygfältets runway och tog kort där tavlan var målad. Fantastiskt minne.

Han berättade hur staten tvångsinköpte i marken från bönderna när kriget började 1939 och nu efter nedläggningen fick de tillbaka jorden. Fast Runwayen skär tvärs över åkrarna. När vi kom tillbaka hade det mörknat och frun hade kvällsmat.

Jag berättade om min möbelaffär och pekade på deras hallmöbel från Jaysee England. Samma möbel köpte vi från Bengt Olofs i Vittsjö. Gardinerna och lampskärmar var från Sandersons Fabrik.

Efter en god kvällsmåltid frågade Mr Grennhurst var jag skulle sova. I SAAB:en såklart. Flickorna i affären har sytt tyg som gick att dra för fönsterna. ”Never, sa Mr Greenhurst vi har gästrum.” Tack svarade jag. Vi höll på att prata krig till 02.00. Då kom frun och sa att vi fick sluta prata. Mr Lindberg skall vara i Scampton 10.00 och det tar 2 timmar dit. Till sist bytte vi kort. De fick från nedslagningsplatsen i Lärkeröd och jag fick från jubileerna, minnesstenen av 101 SQ nära den plats jag frågade killen med örhänge var Airfielden var.

Kl. 07.00 väckning och frukost. Tackade så mycket för en otroligt fantastisk givande och lärorik kväll.

Ytterligare en Lancaster från 101 SQ kraschade vid Vejby udde vid samma tidpunkt. Glad och lycklig styrde jag SAAB:en ”Blackpearl” mot Scampton. Piloten som sköt ner our Wullie hette Lt. Ludger Krimphone, NSG 7 (Eslöv- Markaryd) Junker 886. Bas Handorf.

Mer kommer i senare (fler) kapitel.